Det senaste året har jag ägnat en hel del tid åt att följa diskussioner på Flashback. Flashback är ett diskussionsforum på internet där alla möjliga ämnen diskuteras. Det finns en särskild sektion som heter “Veckans brott,” som är rena julafton för en forskare som jag, som vill begripa sig på mönstren för hur människor resonerar om olika typer av samhällsfrågor. När massmedia rapporterar om ett nytt mord eller annat uppseendeväckande brott, då dröjer det inte många minuter innan någon startat en tråd på “Veckans brott.” Vitsen är att forumdeltagarna ska hjälpas åt att ta fram information om brottet. Ofta är det flera deltagare med lokalkännedom och kanske anknytning till någon av de inblandade som tillhandahåller information om t.ex. namn på brottsoffer och förövare. Sedan sätter Flashbacks amatördetektiver igång att vaska fram så mycket information de kan om personer, bakgrund och händelseförlopp. Det blir lite som att läsa en kriminalroman, fast man här i realtid följer processen att försöka få fram vem mördaren är och varför brottet ägde rum.
“Veckans brott” är intressant på många sätt. Naturligtvis finns här ett gigantiskt problem som har med privatpersoners integritet att göra. Åtskilliga gånger har polisens förundersökningar lagts ut på internet när åtal väckts och förundersökningen blivit offentlig handling, inklusive närbilder på brottsoffrens skador, transkriptioner av avlyssnade telefonsamtal och förhör med chockade vittnen och anhöriga. Det är väl tveksamt om den svenska offentlighetsprincipen i längden kan vara så generös som den är vad gäller handlingar som berör många människors högst privata förhållanden. Själva processen är också en mycket intressant företeelse: här finns ett forum där relevant information om t.ex. ett brott kan samlas ihop från många olika personer som var och en kanske bara har enstaka pusselbitar. Detta är en ny samhällsföreteelse som kommer att växa i betydelse, det är jag helt säker på. Redan nu finns det tecken som tyder på att såväl journalister som polisen ser Flashbackdiskussionerna som en informationskälla att hålla koll på.
En del trådar som startas dör ut ganska fort, men många av de som handlar om mord med särskilda omständigheter som intresserar många kan pågå i flera år och växa till att omfatta många tusen inlägg. Följer man en sådan tråd så märker man snart att det bara är en liten procentandel av inläggen som faktiskt bidrar med relevant sakinformation. Det finns många Flashbackanvändare som känner sig kallade att skriva kommentarer kring vad det tycker om gärningsmannen, brottet, invandrare, polisen eller svenska samhället i allmänhet. En viss styrsel upprätthålls genom Flashbacks moderatorer, som med stöd av regelverket kan radera inlägg som inte håller sig till diskussionsämnet (OT: Off Topic) och till och med stänga av användare som upprepade gånger bryter mot reglerna.
För mig som forskare är diskussionerna på Flashback ett mycket rikt material att vada runt i. Här visar många människor upp hur de reagerar på och tänker om det som händer i samhället. Ett tema som sticker i ögonen när man läser i diskussionerna på Veckans brott är vardagsrasismen. Ren rasistisk propaganda brukar rensas bort rätt snabbt av Flashbacks moderatorer, helt enkelt för att draporna inte är relevanta för diskussionsämnet i Veckans brott (som ju inte ska handla om hur kassa invandrare är, utan om att få fram information om ett specifikt brott). Men de rasistiska kommentarer haglar ändå rätt intensivt i många trådar, naturligtvis särskilt i de där man tror eller vet att gärningsmannen/-männen är av utländsk härkomst. Jag har tänkt mig att jag i senare bloggar ska försöka formulera de mönster jag tycker mig kunna se i hur vardagsrasisterna tänker (och inte tänker, förstås).