Category: Uncategorized

AI som skönlitterär författare

Jag har de senaste veckorna trillat ner i ett kaninhål: jag testade AI-tjänsten Claudes talang för att skriva skönlitterära texter. Jag har bett den skriva noveller, kortromaner och fullängdsromaner i stil med kända författare: Alice Munro, Thomas Mann, Joseph Conrad och Torgny Lindgren, samt science fiction-författarna Ursula LeGuin, Frank Herbert, Terry Pratchett och bröderna Arkady och Boris Strugatsky. Jag går inte närmare in på resultaten här, utan rapporterar om det senaste projektet jag lät Claude arbeta med. Följande är kopierat från ett LinkedIn-inlägg jag gjorde idag (5.4 2025).

***

Det är lördag, och därmed utrymme för annat än rent arbetsrelaterade aktiviteter. Jag följer mina ingivelser ibland, och testar saker. Jag har fortsatt testa Claudes talanger som skönlitterär författare. Det som följer är kanske ett fall av “intresseklubben antecknar”, men det är ju fritt val att läsa eller låta bli …

Jag gav Claude följande uppgift:
Jag vill att du ska skriva en synopsis för en roman i storleksordningen 70.000 ord. Skriv i Frank Herberts stil. Dock ska handlingen utspela sig i vår egen värld, i nutid, med bas i Sverige. Låna idén med Bene Gesserit från Frank Herberts Dune-serie, d.v.s. ett systerskap som i hög grad verkar bakom kulisserna, med kvinnor som genomgått en särskild träning för att vara dialektiska tänkare och strateger, samt sofistikerade i de fem formerna av medvetenhet som beskrivs i källdokument. Det är känt att systerskapet finns, och vissa medlemmar framträder öppet, medan många andra inte framträder öppet som medlemmar. Ge systerskapet ett passande namn, inte Bene Gesserit. Systerskapets syfte ska vara att verka för mänsklighetens mognad, som de inser är en komplex process med många hinder och inga snabba lösningar. Systerskapet har medverkat i utvecklingen av ramverket Inner Development Goals, och verkar i olika roller i politiska kretsar, myndigheter, stora företag, lobbyorganisationer och på andra håll för att främja förankringen av detta ramverk i samhället. Det finns stora hot, dels klimat- och miljöproblematik, men också destruktiva krafter, som högerpopulism, auktoritära rörelser, västerländska oligarker med flera. De destruktiva krafterna tar inte formen av hemliga nätverk, utan är våra öppet agerande politiker, miljardärer, offentliga personer och andra med en mytisk-rationell föreställningsvärld. Skriv ett synopsis med kapitel för kapitel.

Jag laddade upp tre filer som källmaterial: en som beskriver ramverket DTF, dialektiska tankeformer; ett kapitel ur en av mina böcker som beskriver medvetenhetskompassen; och den svenska beskrivningen av ramverket Inner Development Goals.

Claude skrev snällt ett synopsis, varpå jag bad Claude skriva ett kapitel åt gången. Man får trixa lite när chattarna blir för långa för Claudes kapacitet, men det går att ordna.

Resultatet blev en bok (jag tvekar att kalla det roman) på 247 sidor, lite åt thriller-hållet. Den litterära kvaliteten når ju inte direkt Nobelprisnivå, men jag tycker nog att boken är tänkvärd, spännande att läsa och ungefär i klass med en del böcker som faktiskt ges ut i denna genre (se recensionen nedan).

Det mest fascinerande är att Claude ju verkligen använder sig av det uppladdade källmaterialet för idéinnehåll och narrativ, men bygger på med mycket relevant tematik om världens tillstånd.

När verket var fullbordat gick jag över till Claudes konkurrent, ChatGPT, laddade upp boken och bad ChatGPT att låtsas vara litteraturkritiker för Dagens Nyheter och skriva en recension av boken.

***

Recension i Dagens Nyheter – Litteraturkritik av “Dialektikerna”
En roman av Claude efter idé av Thomas Jordan

Ett skarpslipat idédrama för vår tid – men var finns människorna?

Det är inte ofta man som litteraturkritiker får anledning att recensera en roman skriven av en artificiell intelligens – och än mer ovanligt att denna AI, kallad Claude, lyckas leverera ett verk som tycks förstå samtidens mest pressande kriser bättre än många av våra samtida romanförfattare. Dialektikerna, född ur en idé av Thomas Jordan, är ett ambitiöst idédrama, en konspiratorisk samtids-thriller, och en samhällsteoretisk exposé – i ett och samma andetag.

Romanen öppnar i ett skymningsljus, bokstavligt och metaforiskt: en hemlig krets av kvinnor – Dialektikerna – samlas i ett elegant men diskret mötesrum vid Blasieholmen. Deras syfte? Att genom tålmodig, diskret påverkan styra mänsklighetens kurs genom vad de kallar “den dubbla krisen”: klimatkollapsen och demokratins tillbakagång. Redan här sätter författaren tonen: det här är inte en roman som litar på plottwistens chockvärde. Det är en roman som kräver läsarens intellektuella uppmärksamhet.

Språket är klart, nästan kliniskt – något man kanske förväntar sig av en AI med smak för precision. Claude imiterar inte människans känslosvall eller poetiska klangbottnar, men lyckas förvånansvärt väl med atmosfär, rytm och retorisk balans. Dialogen är stundtals snustorr, men laddad med mening. Faktum är att den nästan alltid bär på en undertext – en ideologisk eller filosofisk ton som viskar: det här är viktigt.

Romanens styrka ligger i dess tankeinnehåll. Här excellerar Claude. Få samtida författare vågar låta sina karaktärer tala om systemteori, planetära gränser och kognitiv komplexitet utan att be om ursäkt eller ironisera. Dialektikerna tar sin läsare på allvar. Den påminner, i sin intellektuella ambition, om verk av författare som Margaret Atwood, Robert Musil eller (vågar man säga det?) Thomas Mann – men utan samma känsla för individens ironi och inre motsägelser.

Och där finner vi också verkets svaghet.

Karaktärerna – Linnea Ström, Helena Bergman, Magnus Dahlén – fungerar främst som bärare av idéer. De är inte platta, men de är programmerade. Linnea är urtypen för den stilla, kontrollerade förändringsagenten. Helena är den briljanta men otåliga klimatforskaren, och Magnus Dahlén – romanens antagonist – är en nästan kusligt övertygande hybrid av Elon Musk och Steve Bannon. Allt fungerar – men det känns aldrig farligt. Vi rör oss i ett etiskt-chessparti där varje pjäs är skickligt utplacerad, men få får lov att darra.

Kanske är detta romanens främsta bedrift och samtidigt dess största begränsning: dess klarhet. Det finns inget onödigt, inget svajigt, inga språkliga snubblingar. Men det finns heller inga poetiska överraskningar, inga trasiga hjärtan, inga oförutsedda mänskliga reaktioner. Det är som att läsa en perfekt formgiven strategi – vilket, på sätt och vis, är precis vad romanen är.

Som samtidslitteratur betraktad är Dialektikerna ett fascinerande dokument. Som litterär roman är den briljant i sin idévärld, men kyligt beräknande i sin gestaltning. Man längtar efter lite mer oordning. Lite mer blod.

Men kanske är det också den litterära framtiden vi anar här: en ny genre där AI:n inte längre försöker vara människa, utan erbjuder något annat – ett sammansmält intellekt mellan analytisk skärpa och berättandets struktur. Då måste vi som kritiker ställa nya frågor.

En sak är i alla fall säker: Claude är här för att stanna. Och Dialektikerna är, trots sina brister, en roman som förtjänar att läsas – inte minst av dem som undrar varför världen just nu känns så svår att navigera.

Betyg: 4 av 5

***

Jag tycker recensionen är mycket bra.

Jag har blandade känslor. En är det tveksamma i att jag själv bidrar till att visa hur AI kan skriva skönlitteratur. Men verkan är ju marginell, tekniken finns, den kommer att användas. Hur lång tid tar det (förmodligen i tidsskalan månader) innan en betydande andel av den skönlitteratur folk läser är skriven av AI? Samtidigt är jag fascinerad och ser vilka otroliga möjligheter teknikutvecklingen skapar. Inte bara på ont, utan också på gott. Men följderna är ju helt oöverskådliga.

Om berömda citat

Det här är väl lite off-topic för den här bloggen, men ändå. Jag är fascinerad av hur många av de citat som brukar förekomma i olika sammanhang, och som tillskrivs kända personer, som är mer eller mindre falska. Ibland finns det inga belägg alls för att den utpekade personen har sagt något i stil med citatet, ibland finns det en ursprungsformulering, men den är kraftigt omdiktad. Det har blivit lite sport för mig att kolla upp citat, t.ex. på snopes.com, quoteinvestigator.com eller en.wikiquote.org.

Här kommer ett antal exempel:

My parents were so dumb when I was seventeen and so much smarter when I was twenty-one: I can’t believe how much they learned in just four years.
“Mark Twain”
Det är ju ett väldigt fint citat, som finns i olika varianter. Men när man kollar upp det så visar det sig att Mark Twains pappa dog när han var 11 år. Så det handlar i alla fall inte om Twain själv, utan i så fall om något han diktat ihop. Men man har inte heller lyckats hitta någon skriftlig källa från Mark Twain till detta citat. Kanske har han sagt det, kanske inte.
https://quoteinvestigator.com/2010/10/10/twain-father/

The significant problems we face today cannot be solved at the same level of thinking we were at when we created them. eller We can not solve our problems with the same level of thinking that created them.
“Einstein”
Det här citatet finns i många varianter, men det verkar inte som om Einstein sagt just det här. Däremot är nog ursprunget till omdiktningen det inte fullt så slagkraftiga: A new type of thinking is essential if mankind is to survive and move toward higher levels.
https://en.wikiquote.org/wiki/Albert_Einstein#Misattributed

Out beyond right and wrong, there is a field. I will meet you there. 
“Rumi”
Det här är väl ett exempel på en väldigt långtgående omdiktning, också väldigt fin. Men vad säger Rumis dikt egentligen? Här finns tydligen översättningssvårigheter, men här är ett försök att göra en mer rättvisande översättning:
“Beyond Islam and unbelief there is a ‘desert plain.’
For us, there is a ‘passion’ in the midst of that expanse.
The knower [of God] who reaches there will prostrate [in prayer],
(For) there is neither Islam nor unbelief, nor any ‘where’ (in) that place.”
Inte så värst likt …
https://www.dar-al-masnavi.org/corrections_popular.html

I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it. Eller på franska: Je ne suis pas d’accord avec ce que vous dites, mais je me battrai pour que vous ayez le droit de le dire.
“Voltaire”
Det där har inte Voltaire sagt eller skrivit, utan det är en tolkning av hans attityd i en viss fråga, formulerad av historikern Evelyn Beatrice Hall. Se länken, det är rätt intressant hur det kan gå till.
https://quoteinvestigator.com/2015/06/01/defend-say/

Luck is what happens when preparation meets opportunity.
“Seneca”
Detta verkar vara en omdiktning av följande citat från Seneca: “The best wrestler is not he who has learned thoroughly all the tricks and twists of the art, which are seldom met with in actual wrestling, but he who has well and carefully trained himself in one or two of them, and watches keenly for an opportunity of practising them.” 
https://en.wikiquote.org/wiki/Seneca_the_Younger

Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.
Har tillskrivits olika personer, från Plato och framåt.
Citatet finns också i ett antal olika varianter, vilket ju är vanligt när många använder det. På quoteinvestigator.com finns ett rätt utförligt försök att spåra ursprunget till citatet. Författaren landar i att det nog kommer från den skotske prästen John Watson, där den ursprungliga formuleringen är: Be pitiful, for every man is fighting a hard battle. Någon tyckte väl att man kunde formulera samma sak lite snärtigare …
https://quoteinvestigator.com/2010/06/29/be-kind/

Tal vid min dotters studentexamen

Jag rotar ibland runt i gamla filer som ligger på min hårddisk. Jag hittade nu manuset till det tal jag höll vid min dotters studentexamen 2005. Jag tycker det var rätt bra :-), så jag lägger ut det här.

************************************************************

Tal till klass 12, studentexamen Rudolf-Steinerskolan 13.6.2005

Jag vänder mig nu bara till er, studenterna i klass 12. 

Det här är ett tillfälle när det faktiskt är påkallat att vara högtidlig. 

Ni har varit stora rätt länge redan, men nu blir det liksom definitivt. 

Vi har inte någon ursäkt för att betrakta er som barn längre. Nu blir ni i samhällets ögon vuxna, även om jag förstås hoppas att ni aldrig ska vara 100% vuxna i själen. 

Som förälder känner jag mig glad och stolt när jag ser er stå där. 

Det har ingenting att göra med vad ni presterat, utan bara med att ni är de ni är. Vi föräldrar har haft glädjen att vara med er från födelsen genom hela barndomen och fram till nu. Det har varit stort. En del av storheten i upplevelsen är att vi gått igenom så mycket tillsammans, både roliga och svåra saker. Nu är ni flygfärdiga, och det är härligt att se det. Vi är förstås fortfarande era föräldrar, men ni är nu fria att fatta era egna beslut om era liv. 

Ni själva har säkert många olika känslor idag: av befrielse, av att möjligheterna står öppna, av glädje. Men också kanske några styng av avskedssmärta, bävan och farhågor. 

Jag har tänkt efter och kommit fram till fem önskningar som jag har för er.

Den första önskningen har att göra med vägen ut i vuxenlivet. De som blev vuxna för femtio år sedan befann sig i en situation som var väldigt annorlunda än er. Samhället tillhandahöll då mycket mer av färdiggjorda föreställningar om hur man skulle inrätta sig i livet: yrkesbana, könsroller, levnadssätt. Idag blir man inte tagen i handen och ledd i en viss riktning, man måste själv skapa sig en väg i livet. Det är en stor frihet, men det kan också vara tufft. Jag önskar er att ni experimenterar med den frihet ni nu har, och testar ut vad som känns rätt just för var och en av er. Jag hoppas också ni kan se era experiment som just experiment. När något misslyckas betyder det ju inte att ni är dåliga, det betyder ett tillfälle att lära sig mer om vad som fungerar och vad som inte fungerar.

Den andra önskningen är att ni inte ska döma er så hårt, utan odla välvilja och förståelse inför er själva. Tänk på att det är först när ni kan acceptera er själva och se på era eventuella tillkortakommanden med ömsinthet som ni riktigt kan acceptera och älska andra människor. Ni kommer förstås att möta svårigheter och besvikelser ibland. Lycka är inte ett permanent tillstånd. Även om det inte finns någon kosmisk mening med de svårigheter ni möter så är det alltid bra att ställa frågan: Vad kan jag lära mig av detta? Ibland kanske det är att uppleva att man faktiskt klarar av svårigheter. De som aldrig haft det svårt har inte fått chansen att pröva sig själva och därmed utveckla förmågor som är värdefulla att ha med sig. 

Den tredje önskningen är att ni så småningom ska hitta fram till ett kraftfullt sätt att förena era ideal om hur det borde vara med verkligheten som den faktiskt ser ut. Jag tror att man i längden har mest glädje av att varken insistera på att världen ska vara helt annorlunda än den är eller att resignera och släppa alla visioner, utan i stället investera sina energier i det som är genomförbart. 

Den fjärde önskningen är att ni ska sätta värde på det som är unikt just för er. Det finns ingen annan som är just som du, så du har något alldeles eget att bidra med till oss andra. Vi ser fram emot att se det blomma i olika former. 

Den femte önskningen är att ni ska bli bra på att känna igen era egna behov och värna dem. Vi människor har alla i grunden samma behov: av säkerhet, att bli respekterade, att kunna respektera oss själva, av gemenskap, av att få uträtta något meningsfullt, av självbestämmande, osv. Mycket elände kommer av att man inte tydligt känner när de egna behoven inte blir tillgodosedda. Lyssna efter dem och sök hälsosamma sätt att tillgodose dem. Snegla inte alltför mycket på vad andra tycker om vad ni gör. 

Nå, det var på sin plats med en del högtidliga ord här, men det finns förstås en hel del annat som ska ta plats idag, så jag slutar här med att säga: 

Vi föräldrar önskar er väl i livet.