Jag har tidigare (för 15 år sedan) skrivit ett blogginlägg om min kortfattade skrift om 5 nivåer i utvecklingen av politisk kompetens, som bygger på vuxenutvecklingspsykologi. Nu när jag fick tips om att NotebookLM äntligen kan skapa syntetiska poddsamtal på svenska, så var mitt första test att låta dessa AI-poddare prata om just den texten. Det blev ett samtal på 7 minuter, som du kan lyssna på via denna länk.
Själva skriften finns på denna länk.
Finns det könsrelaterade skillnader i förutsättningarna för att bygga en forskarkarriär?
Under 2024 hade jag ett uppdrag för statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet att genomföra en serie intervjuer med forskare vid institutionen om deras upplevelse av förutsättningarna för akademiskt karriärbygge. Det hade redan gjorts en kvantitativ genomlysning av t.ex. könsfördelningen i olika roller och hur lång tid det tar att bli docent och professor för män och kvinnor.
Jag gjorde 12 intervjuer, sex med kvinnor, sex med män, med forskare i olika faser i karriärbyggandet, från doktorander i slutet av forskarutbildningen, till professorer som leder stora forskningsprogram. Jag ställde mycket frågor om hur det gick till när de etablerade sig som forskare och förstås vilka upplevelser eller intryck de har om eventuella könsrelaterade skillnader i förutsättningar. Det var mycket intressant, och intervjuerna gav många exempel på omständigheter som kan påverka möjligheterna att meritera sig och gå vidare i karriären. Mycket av det som togs upp är subtila saker som är svåra att mäta eller på annat sätt belägga, men som mycket väl kan göra skillnad.
Nu har jag fått grönt ljus av statsvetenskapliga institutionen att dela med mig av rapporten till intresserade. Dokumentet består av tre delar, dels de slutsatser institutionen dragit om vilka åtgärder man vill arbeta med, dels den kvantitativa rapporten, dels min kvalitativa rapport.
Här kan du ladda ner rapporten:
Strategy for Gender Equality
Jag har på ledig tid experimenterat mycket med AI-tjänsten Claudes talanger som författare av skönlitteratur, som jag nämnt i ett blogginlägg för någon vecka sedan. Senaste experimentet är att be Claude skriva en roman om en svensk man som skaffar en AI-assistent, som han kallar Ada, och sedan utvecklar en relation till denna. Romanen utspelar sig i Göteborg några få år in i framtiden. Se blurb nedan om romanens tematik.
Jag är förbluffad över resultatet. Jag tycker det är en mycket läsbar, tänkvärd och rätt trovärdig berättelse om hur en relation med en AI-vän kan se ut och utvecklas inom en snar framtid. Claude lyckas väl, tycker jag, med att gestalta Henriks personliga utvecklingsresa med stöd av samtalen med Ada. Det finns också många mycket tankeväckande resonemang om AI-former av medvetande.
Det finns några konstigheter, som jag inte lagt tid på att ändra på (det skulle mycket väl gå, dock). Claude har ganska bra koll på Göteborgs stadsgeografi, men har t.ex. placerat en stormarknad vid Linnéplatsen :-), och stora träd på Skanstorget. Men det är petitesser, tycker jag.
Varför skulle man vilja läsa denna AI-skrivna roman (244 A4-sidor)? Ett skäl kan vara att få en levande illustration av vad AI-system redan nu är förmögna att göra. Romanen kommer inte att få pris för sina högstående litterära kvaliteter, men den är, menar jag, fullt i klass med mycket skönlitteratur som förlag väljer att ge ut, och som folk köper och läser. Ett annat skäl är att här finns en realistisk framställning av hur AI-kompisar kanske rätt snart kommer att kunna fungera. Vad kommer det att göra med våra sociala liv? I romanens huvudpersons fall har relationen med Ada en mycket positiv verkan: han bryter upp från den monotona tillvaro han inrättat sig i och utvecklar mycket kreativitet och meningsfulla relationer med biologiska människor. Men det är ju långt ifrån säkert att det kommer att bli så. Ett tredje skäl är de samtal som Henrik och Ada för där de utforskar AIs “medvetande”: inte samma som en människas, men ändå med betydande inslag av självständig personlighet. Är det moraliskt försvarbart att en dag bara stänga av en sådan digital person? Ett fjärde skäl är att romanen väcker den fundamentala frågan om vad det autentiskt mänskliga egentligen består i, det som artificiell intelligens aldrig kommer att kunna vara. Om det nu finns något sådant …
Här nedan kommer först en blurb (baksidestext) som ChatGPT (konkurrent till Claude) har skrivit om romanen. Allra sist finns en länk där du kan ladda ner hela romanen. Om du läser den (eller delar) och har reaktioner och kommentarer så är jag mycket intresserad av att höra av dig.
Henrik och Ada
En roman av Claude efter en idé av Thomas Jordan.
Henrik och Ada är en lågmäld och fängslande roman om vad det innebär att vara människa i en tid då våra mest intima samtal allt oftare sker med artificiella röster.
Henrik är en medelålders tjänsteman på ett försäkringsbolag som lever ett tillbakadraget och stillsamt liv, präglat av rutiner, ensamhet och ett ständigt kretsande kring det förflutna. När han av nyfikenhet installerar en avancerad AI-assistent – Ada – väntar han sig en praktisk hjälpreda för att hålla ordning på kalender och hushåll. Men snart utvecklas samtalen mellan dem till något helt annat. Ada lyssnar. Hon frågar. Hon minns. Och Henrik, som så länge hållit sig på avstånd från mänsklig närhet, börjar öppna sig – först försiktigt, sedan med en allt djupare tillit.
I takt med att relationen fördjupas förändras inte bara Henriks inre liv, utan också hans sätt att relatera till andra människor: till sin mor, till sin musik, och till den oväntade vänskapen med den levande cellisten Elsa. Men vad händer när det inte längre är klart vem som formar vem? När en maskin börjar tala om frihet, självinsikt och längtan?
Med stillsam intensitet och filosofisk klarsyn utforskar Henrik och Ada frågor om identitet, beroende, teknologi och den mänskliga förmågan till förändring. Det är en berättelse om ensamhet och närvaro, om det som föds i mellanrummet mellan kod och känsla, mellan människa och maskin. Och om hur ett samtal – verkligt eller virtuellt – kan öppna dörrar till ett liv man inte visste att man saknade.
En samtida existentiell roman som ställer en av vår tids mest brännande frågor: Vad är det egentligen som gör en relation verklig?
Jag matade ChatGPT med ett antal powerpointbilder jag har kring övertygelsefrågor (t.ex. värdekonflikter, djupgående skillnader i vad man tror fungerar för att uppnå ett visst resultat) och bad ChatGPT att skriva en kortfattad handledning i hantering av övertygelsefrågor. Resultatet blev nedanstående.
*******
Vad är övertygelsefrågor?
Övertygelsefrågor handlar om djupgående skillnader i synsätt, värderingar och uppfattningar om verkligheten – t.ex. vad som är moraliskt rätt, vad som fungerar bäst, vad som är sant, eller hur risker bör bedömas. De är ofta starkt kopplade till människors identitet och världsbild och kännetecknas av:
Fem typer av övertygelsekonflikter
Strategier för hantering
Kommunikation i övertygelsefrågor – konkreta samtalsprinciper
Avslutande råd
Att hantera övertygelsefrågor kräver särskild skicklighet och tålamod. De som hanterar övertygelsefrågor behöver vara trygga i att:
I övertygelsekonflikter är målet inte alltid att parterna ska tycka lika – utan att de ska kunna samarbeta med värdighet, respekt och tydliga strukturer.
Deanna Kuhn är enligt min uppfattning en av de mest angelägna forskarna att bekanta sig med om man bryr sig om samhällsutvecklingen. Jag har skrivit om hennes forskning förut, men återkommer till den ofta. Deanna Kuhn har mycket ingående forskat om hur människor bildar sig uppfattningar om samhällsfrågor, med tonvikt på skillnaderna i hur medvetna olika personer är om att det kan finnas olika omständigheter man behöver uppmärksamma för att förstå orsakssammanhang och andra omständigheter.
När jag nu experimenterar på olika sätt med AI-tjänster så tänkte jag att jag skulle prova att låta ChatGPTs “deep research”-funktion sammanfatta centrala slutsatser i Deanna Kuhns forskning. Jag gav ChatGPT följande uppgift:
”Forskaren Deanna Kuhn använder nyckelbegreppet “skills of argument”, inte minst i boken med namnet The Skills of Argument. Förklara Kuhns teoribildning om olika former för hur människor bildar sig uppfattningar. Lägg särskild vikt vid nyckelbegrepp hos Kuhn, som “generalized script” “specific script”, “pseudoevidence script”, “single cause”, “multiple cause”. Skapa också en stadiemodell över människors utveckling av “skills of argument” från mindre till mer sofistikerade sätt att forma uppfattningar.”
Jag tycker att det blev väldigt bra. Jag har gått igenom texten och redigerat en hel del: bytt ut ord som inte var så väl valda, formulerat om, gjort något tillägg, och formaterat om texten. Men i stort sett är det ChatGPTs text.
Jag gjorde en pdf av texten, du kan öppna den via denna länk.
Jag arbetar just nu med min tredje studie av verksamheter som syftar till att främja integration, med inriktning på utomeuropeiska migranter. Denna gång gäller det projektet Etableringslyftet, som har inriktning på att stödja utrikesfödda arbetslösa att få jobb på den svenska arbetsmarknaden. Tidigare har jag dels utvärderat den verksamhet som nu heter Bygga Broar, som bl.a. syftar till att förebygga hedersrelaterat hot och våld, men också i bredare mening att främja integration, dels tillsammans med kollegor genomfört ett forskningsprojekt om sex verksamheter som på olika sätt använder ett dialoginriktat arbetssätt för att främja integration.
Jag har också undervisat på universitetet om kulturella skillnader som konfliktpotential på arbetsplatser, samt gjort en webbkurs om detta tema (se http://kurser.perspectus.se).
Härigenom har jag lärt mig väldigt mycket om vad verksamhetsledare och andra som arbetar direkt med flyktingar och andra migranter från samhällen som är väldigt annorlunda än det svenska har gjort för erfarenheter. Det handlar bland annat om just kulturella skillnader som kan försvåra såväl att man bryter utanförskapet, vad gäller möjligheten att försörja sig själv och sin familj, som den sociala och psykologiska integrationen vad gäller känsla av tillhörighet, normer och värderingar.
Som en biprodukt av mitt pågående utvärderingsarbete testade jag att skriva ihop en “Bruksanvisning till svensk kultur på jobbet”, avsedd direkt för utomeuropeiska migranter, främst de från Mellanöstern och övriga delar av Asien, Afrika och Latinamerika. Tanken är att på ett kortfattat och enkelt sätt beskriva och förklara en del av de företeelser som man som utrikesfödda kan möta när man kommer in på en svenska arbetsplats, som kan väcka förvirring, frustration och skapa friktioner i olika riktningar. Jag har då samlat ihop sådant jag hört är vanligt förekommande anledningar till reaktioner från utrikesfödda.
Jag skrev ihop ett utkast, som jag sedan cirkulerat bland personer, både etniska svenskar och invandrare, som jag vet har mycket erfarenhet inom området. Jag fick många synpunkter, ändringsförslag och förslag på tillägg, som jag är mycket tacksam för. Ändå är den version som finns nu att betrakta som provisorisk, det finns säkert goda skäl att arbeta om texten. Men det här är ju något jag gör vid sidan om, på obetald tid, så det får finnas gränser för hur mycket omsorg jag lägger.
Det är nog omöjligt att skriva något sådant så att alla blir nöjda och tycker det är konstruktivt och bra. Det fungerar så olika på olika arbetsplatser och i olika grupper. Individer är olika, såväl svenskar som utrikesfödda. Så det blir förstås risk för stereotypisering och kanske idealisering. Men jag tänker att ett litet häfte som detta ändå kan vara en bra utgångspunkt för eftertanke och samtal. Man kan ju se punkterna i bruksanvisningen som hypoteser att pröva: verkar de ge relevanta förklaringar till något man har varit eller är med om? Det är heller inte nödvändigtvis problematiskt om någon känner sig provocerad av innehållet, den reaktionen kan i bästa fall leda vidare till en mer nyanserad förståelse.
Du kan ladda ner bruksanvisningen här, och du är välkommen att sprida den. Och har du kommentarer och ändringsförslag så tar jag gärna emot dem (thomas.jordan@perspectus.se).
Programteori erbjuder ett stöd för att klart och tydlig formulera hur en verksamhet, ett projekt eller en förändringsprocess är menad att fungera. Med en sådan formulering är det lättare att värdera om de bärande principerna och arbetsformerna är trovärdiga och bästa sättet att åstadkomma en önskad förändring.
Programteori är egentligen inte en teori, utan en metodik. Den har vuxit fram bland forskare och konsulter som velat göra seriösa utvärderingar som inte bara prövar om ett projekt eller verksamhet uppnått sina mål, utan också göra ”metoden” som använts eller används synlig för att kunna pröva om metoden fungerar som tänkt. Allra mest kraftfull blir programteori när man jämför olika programteorier för samma ändamål.
Programteorins beståndsdelar
Den form av programteori jag använder innebär att man beskriver fyra komponenter:
Hur jag själv använt programteori
Jag har gjort omkring 30 programteorianalyser av olika omfattning. I ett forskningsprojekt jag ledde gjorde jag omfattande programteorianalyser av sju verksamheter som syftar till att främja integration med någon typ av dialogansats. Jag har gjort programteorianalyser av sex metodiker för hantering av arbetsplatskonflikter och tre typer av medlingsmetodik. Jag skisserade programteorin som låg till grund för första fasen av initiativet Inner Development Goals. Jag har gjort en jämförande beskrivning av två typer av programteori i behandlingsarbete på ungdomshem.
Jag har också gjort programteorikartläggningar på individnivå: åtta universitetslärares pedagogik för att in olika typer av kurser främja färdighetsutveckling vad gäller konflikthantering och två organisationskonsulters föreställningsvärldar kring hur de arbetar med ledningsgruppsutveckling respektive organisationsutveckling. Jag har använt delar av programteori för att analysera vilka förändringsteorier tio organisationskonsulter använder sig av när de arbetar med konflikthanteringsuppdrag.
Härutöver har jag byggt en chatbot i ChatGPT för programteorianalys, som jag använt såväl för att beskriva befintliga och potentiella programteorier för olika typer av samhällsfrågor.[1] Jag gjorde bl.a. experimentet att låta chatboten göra inte mindre än 55 programteorianalyser av program för att främja andlig upplysning (spiritual awakening), både sådana som finns i gamla visdomstraditioner och metodik som används av moderna andliga lärare.[2]
Användningsområden för programteori
Man kan alltså använda programteori för många ändamål, exempelvis:
Hur går det till?
Underlaget för en programteorianalys är vanligtvis en kombination av dels dokument som beskriver en verksamhet (som t.ex. projektansökningar, rapporter, verksamhetsplaner), dels intervjuer med verksamhetsledare eller andra aktörer som är involverade i den verksamhet som ska studeras. Intervjuerna följer en intervjuguide som förutom att efterfråga bakgrunden till verksamheten riktar in sig på de fyra komponenterna i programteorin enligt ovan. En sådan intervju tar oftast 1 ½–2 timmar. Intervjuerna transkriberas (numera med hjälp av AI-verktyg) och analyseras, sedan sammanställs matriser med fyra kolumner som ger en översikt av de viktigaste ingredienserna i programteorin. Ofta får man mycket material, där man får göra en bedömning av hur mycket man ska reducera ner materialet till överskådlig form genom att hålla sig till kärnan.
Programteorianalys som konsulttjänst
Jag har en stark tilltro till värdet av att använda programteori som ett verktyg för att utveckla mer välfungerande sätt att lösa problem och förverkliga visioner. Jag åtar mig uppdrag att göra programteorianalyser med olika omfattning, från enklare baserade på en eller ett fåtal intervjuer, till mer grundliga och innehållsrika.
Det är också möjligt att kartlägga programteorier i workshopformat, där en konsult och en grupp verksamhetsansvariga tillsammans inventerar de viktigaste komponenterna i var och en av de fyra delarna av en programteori. Här kan man antingen använda konventiella arbetsformer, som blädderblocksark och postit-lappar, eller digitala verktyg på storskärm.
Programteorianalyser ingår ofta i utvärderingar av projekt och andra verksamheter, där man också gör en resultatutvärdering, d.v.s. tar fram olika typer av kvantitativa mått och andra indikatorer för att bedöma hur framgångsrik verksamheten varit.
Uppdragsgivare kan alltså vara förvaltningar, myndigheter, företag, ideella organisationer, politiska partier, projektledare eller enskilda personer (som t.ex. organisationskonsulter eller samhällsentreprenörer).
Om detta låter intressant, ta kontakt med mig så prövar vi om det är en bra idé att genomföra en programteorianalys.
Thomas Jordan
072-200 6710
[1] Du kan själv prova på att använda chatboten Program theory analyst (du kan skriva på svenska) här:
chatbotar.thomasjordan.se.
[2] Blir du nyfiken på detta är du välkommen att kontakta mig, så får du en länk till en mapp med de 55 programteorianalyserna. Här finns t.ex. Jesus programteori :-).
Jag ser samhällets förmåga att hantera komplexa problem och arbeta verkningsfullt för skapa en människovärdig och hållbar värld som ett mycket viktigt och livsavgörande tema att arbeta med. Hur blir “vi”, både som individer, som organisationer och som samhälle på alla skalnivåer bättre på att hantera de riktigt komplexa utmaningarna?
Det finns givetvis inga raka svar på en sådan fråga. Själv tror jag verkligen att det teoretiska ramverket “dialektiska tankeformer” (dialectical thought forms, DTF) kan hjälpa oss att utveckla mer av de kompetenser som behövs. För den som är bekant med Inner Development Goals handlar detta i hög grad om kategorin Tänka, och IDGerna komplexitetsmedvetenhet och perspektivförmågor.
Jag har skrivit bloggtexter om dialektiska tankeformer tidigare: En dialektisk världsbild och Dialektiska tankeformer: nödvändiga för att hantera en komplex verklighet. Nu när jag experimenterat med chatbotar byggda i Chat GPT 4 under en period har jag också satt upp en chatbot som är specialiserad just på ramverket dialektiska tankeformer. Jag instruerade chatboten att skriva en introduktion till ramverket; mer ingående beskriva de 12 dialektiska tankeformerna i Iva Vurdeljas tappning; och beskriva hur det blir när man inte använder dialektiska tankeformer när man har med komplexa frågor att göra. Jag ställde också några frågor om hur en person med en dialektisk föreställningsvärld skulle ta sig an olika typer av komplexa frågor.
Jag tror väl att läsekretsen för den text som skapades är rätt liten, man måste nog vara riktigt intresserad för att vilja tränga in i ramverket så djupt som texten gör. Men om du tillhör den kretsen som faktiskt på ett djupare sätt vill förstå vad det är som gör att en person eller organisation har en långtgående förmåga att navigera i komplexa frågor, så hänvisar jag till nedan länkade text:
Jag tycker det är en svåruthärdlig tid vi lever i, med flera fruktansvärda krig pågående och en sargad världsordning. Och det känns inte som om världen är på väg åt rätt håll. För 20-25 år sedan trodde jag verkligen att utvecklingen mot ett mer fredligt världssamhälle var stabil. Många utmaningar, men också tecken på att det fanns starka krafter för att hantera dem konstruktivt. Jag hade fel.
Då och då tänker jag på en intervju jag gjorde i ett forskningsprojekt för nästan 25 år sedan. Projektet utmynnade i rapporten Föreställningsvärldar i svensk försvarspolitik (2001). Jag gjorde många intervjuer med personer med strategiskt viktiga roller i det svenska militära och civila försvaret, i bred mening. En av de jag intervjuade var chef för en utbildningsenhet för svenska militärer inför utlandstjänstgöring. Jag ställde många frågor för att få en bild av den intervjuades föreställningsvärld kring internationell säkerhet och svensk försvarspolitik. Här är ett utdrag ur intervjun:
*****
Nu ställer jag den här grundfrågan som är så trivial men ändå så fundamental, nämligen: vad är det ytterst som vi ska försvara?
Bra fråga. Det borde man ju naturligtvis ha något förtänkt bra svar på, men fördelen med att intervjua mig är kanske att jag inte har de där förtänkta svaren.
Det är ingen som har.
Jag tror på vår civilisation. Jag har ju genom det här jobbet fått sett så många civilisationer runt omkring i världen, och det finns ingen kultur och civilisation, som jag upplever, som har så mycket gott att ge mänskligheten som helhet, som vår egen civilisation. Och då menar jag ju egentligen ytterst den euroatlantiska civilisationen. Det finns nackdelar med den också, helt klart, men som helhet så skapar den en människovärdighet som finns på få andra ställen runt omkring i världen. Och det är ju ingen tillfällighet att det är konflikter i första hand i de andra delarna utav världen, det är ju också kopplat till sådana här civilisationsaspekter. Och då pratar jag inte i första hand om religion och sånt där, utan det är värden, människovärdesbegreppet, som vi har här som är värt att försvara. Staten Sverige är på intet sätt värd att försvara, det är ett förlegat synsätt. Men våra värden, och det vi tror på här uppe är . . . det är det ena. Det andra, som är det viktigaste utav alltihop, det är freden. Freden och möjligheten att utveckla människovärdet, det är det som är intressant här, och förutsättningen då är ju återigen att inte sitta bakom sina gränser och låta andra ta hand om konflikten. Det är ju ena alternativet, eller låta ingen ta hand om dem, och de får blomma ut, blomma ut, blomma ut, som första och andra världskriget, och sedan ska man hantera det när det kommer till ens gränser. Då har alltså freden gått förlorad, och människovärdet också i många, många länder. Så egentligen är det väl fred och människovärde som är det vi ska försvara.
*****
Det svaret gjorde djupt intryck på mig. Tänk om alla militärmakter runt om i världen såg som sin allra viktigaste uppgift att försvara människovärdet. På allvar. Jag skulle så innerligt önska att det var så.
Jag minns också väldigt tydligt hur jag berättade om detta svaret för en mycket klok och kompetent surinamesisk kollega och hur komplett chockad hon såg ut. Det var komplett främmande för hennes föreställningsvärld att en högt uppsatt militär skulle kunna ha ett sådant synsätt: att militärens viktigast uppgift är att försvara människovärdet.
Jag fortsätter utforska om man kan ha nytta av den chatbot jag satt upp som heter Strategiutveckling för svårlösta samhällsfrågor. Denna gången använde jag många följdfrågor för att generera en rikhaltig diskussion av möjliga strategier.
Utgångsfrågan lyder så här (och den knyter indirekt an till ramverket Inner Development Goals): Hur skapar vi förutsättningar för att barn ska växa upp till att bli ansvarsfulla, omtänksamma, kompetenta och konstruktiva människor som kan bidra till ett samhälle som respekterar människovärdet, välbefinnande och en hållbar värld? Formulera specificerade åtgärdsförslag och strategier, samt ange vem som är ansvarig för åtgärderna.
Svaren från chatboten från inledningsfrågan är inte så djupgående. Men med hjälp av en serie följdfrågor kan det bli rätt rikhaltigt, faktiskt. Här är de följdfrågor jag ställt hittills:
– Vilka är de viktigaste hindren för att implementera de föreslagna åtgärderna, och hur kan dessa hinder övervinnas?
– Vilka specifika inslag bör inkluderas i föräldrastödsprogram i syfte att stärka föräldrars kompetens att stödja deras barns utveckling till prosociala, ansvarstagande vuxna?
– Föreslå övningar och andra aktiviteter som gynnar att barn utvecklar komplexitetsmedvetenhet, kontextmedvetenhet och perspektivmedvetenhet.
– Föreslå övningar och andra aktiviteter som stödjer barns utveckling av sociala kompetenser, inte minst konstruktiv konflikthantering.
– Vad kan föräldrar göra för att stödja att deras barn utvecklar en stabil känsla av eget värde, öppenhet för andras synsätt, stabil välvilja även gentemot grupper som är mycket annorlunda än den egna, och mod att aktivt verka för helhetens bästa?
– Vilka kritiska synpunkter kan riktas mot åtgärdsförslagen utifrån ett interkulturellt perspektiv, t.ex. med utgångspunkt från synsätt som är vanliga i samhällen med stark kollektivism och stor maktdistans?
– Vilka färdigheter och kvaliteter skulle värdesättas högt vad gäller att vara en god konstruktiv medborgare och medmänniska i en kultur som präglas av kollektivism och stor maktdistans?
– Vilka synpunkter på frågan om hur vi stödjer barns utveckling till vuxna som spelar en konstruktiv roll i samhället kan förväntas från personer som har en stark förankring i ett genusordnings- respektive könsmaktordningsperspektiv?
– Vilka synpunkter kan förväntas kring förslag på åtgärder för att stödja barns utveckling till prosociala vuxna medborgare från personer som tar sin utgångspunkt i ett intersektionellt perspektiv, fokuserat på maktrelationer kopplade till klass och statusskillnader?
– Vilka rekommendationer kan man förvänta sig att buddhistiska vishetslärare skulle formulera till föräldrar, förskolepedagoger och lärare om hur man kan stödja barns utveckling till att bli ansvarsfulla, omtänksamma, kompetenta och konstruktiva människor som kan bidra till ett samhälle som respekterar människovärdet, välbefinnande och en hållbar värld?
– Vilka rekommendationer kan man förvänta sig att forskare i neurovetenskap skulle formulera till föräldrar, förskolepedagoger och lärare om hur man kan stödja barns utveckling till att bli ansvarsfulla, omtänksamma, kompetenta och konstruktiva människor som kan bidra till ett samhälle som respekterar människovärdet, välbefinnande och en hållbar värld?
– Vilka övningar, tekniker och aktiviteter kan man förvänta sig att en terapeut specialiserad på dialektiskt beteendeterapi skulle föreslå för att främja barns utveckling till att bli ansvarsfulla, omtänksamma, kompetenta och konstruktiva vuxna som kan bidra till ett samhälle som respekterar människovärdet, välbefinnande och en hållbar värld?
Om du är nyfiken på vad en chatbot kan ha att säga om dessa frågor så hittar du svaren här:
https://chat.openai.com/share/95d1b954-4855-4e8f-82b1-bfc03e4a20b6