Fem medvetenhetsnivåer i politiken . . .

Ett av mina absoluta hjärteområden sedan jag började få upp ögonen för medvetandeutveckling som förklaringsansats är samspelet mellan medvetandestrukturer/jagutvecklingsnivåer å ena sidan, och hur människor, rörelser, organisationer och samhället i stort hanterar samhällsfrågor å andra sidan. Det var mitt intresse för detta tema som gjorde att läsningen av Ken Wilbers bok “Up from Eden” var en så omvälvande upplevelse för mig i mitten på 1980-talet att jag fortfarande håller på att utforska konsekvenserna av ett sådant perspektiv.

Jag kommer nog att fåfängt sträva efter att greppa området i resten av mitt liv och fortsätta att av och till lämna små reserapporter (se min publikationslista).

I höstas höll jag ett halvdagsseminarium under rubriken Fem nivåer i politikers utveckling, som syftade till att ge en introduktion till ett vuxenutvecklingsperspektiv på politik, d.v.s. hur vi hanterar samhällsfrågor. Jag har just förstått att man enkelt kan infoga länkar till filer i en blogg, så detta blogginlägg är helt enkelt en liten introduktion till det kortfattade skriftliga underlag jag satte ihop till seminariet. Är du nyfiken, så varsågod att bekanta dig med modellen:

5 nivåer i politisk kompetens

Befinner du dig i ett sammanhang där du tror att det skulle kunna vara spännande att ordna ett seminarium/en föreläsning kring detta tema är du välkommen att kontakta mig.

7 Responses to “Fem medvetenhetsnivåer i politiken . . .”

  1. Har begrundat detta och försökt relatera det till de andra modeller jag använder för att förstå människors medvetande och beteende samt våra kommunikationsprocesser. Modellerna jag har använt är Enneagrammet med Don Risos 9-gradiga djupskala, Belbins nio teamroller, Glasls konflikttrappa, Hållbar kommunikation och Kommunikationskartan.

    Vad jag får fram är följande:

    Tyckarnivån: Inga medvetna personliga ställningstaganden – individen är medberoende till gruppen och grupptrycket styr. Inte öppen för intryck, -3 och lägre på Kommunikationskartan i förhållande till andra grupper. Potential att iscensätta hela Konflikttrappan t o m nivå 9. Ingen hållbar kommunikation, djuplyssnar inte till andra och inte till sig själv, djupfrågar inte och oförmögen att djuptala. Arketypiskt i Enneagrammet personlighetstyp nr “Sex: Jag är lojal” på nivå fem och lägre i djupskalan. I Belbins system kallas beteendet “Implementer” – man verkställer andras beslut. Grogrund för totalitära politiska system (diktaturer).

    Expertnivån: Skiljer sig från föregående nivå genom att personen gör individuella ställningstaganden, men utan att vara tillräckligt vidsynta och utan att till fullo kunna redogöra för varför en viss uppfattning är riktig, eftersom den till stor del är intuitiv. -1 och lägre på Kommunikationskartan (i förhållande till andra grupper). Ingen hållbar kommunikation. I Enneagrammet kallas typen “Ett: Jag har rätt” och nivån är fortfarande 5 i djupskalan och lägre. Belbin kallar typen Monitor Evaluator. Ingen förmåga till hållbar kommunikation, eftersom man inte vill djuplyssna till dem man anser har fel. Politiskt är nu rösträttsdemokrati möjlig, men utifrån ett smutsigt politiskt spel där ändamålen helgar medlen. Samtliga nivåer i Konflikttrappan fortfarande möjliga.

    Principnivån: Här börjar man praktisera vissa av färdigheterna i en hållbar kommunikation, man försöker djuplyssna till omgivningen och respektera andra uppfattningar, men har inte en tillräckligt god förmåga att djupfråga efter hållbara lösningar och djuplyssna till sig själv – p g a att fixa övertygelser om orsakssammanhang står i vägen för ett lärande genom omvärdering. På Kommunikationskartan klarar man nivåerna ända upp t o m +5: Förhandling och kompromiss. I Enneagrammet är det här typiskt för “Femman: Jag förstår sammanhangen” och vi är fortfarande kvar på medelmåttiga nivåer i djupskalan, typiskt nivå 5 och lägre. Belbin kallar det här beteendet “Specialist” eftersom hen låter sin kunskap om vissa orsakssammanhang styra/färga alla ställningstaganden. Så länge personen inte höjder sig i Enneagrammets djupskala är fortfarande alla nio nivåerna i Konflikttrappan möjliga, även om de lägre är mindre sannolika p g a förmågan att förhandla. Politiskt har vi nu rösträttsdemokrati med förmåga att bilda oheliga allianser och koalitioner mellan olika partier grupper.

    Mångfaldsnivån: viss förmåga till hållbar kommunikation och åtminstone glimtar av +6 på Kommunikationskartan – men det som verkar fattas här är förmågan att dra egna slutsatser som man står upp för – även när det blåser hårt, d v s civilkuraget och ett postkonventionellt medvetande är inte ännu fullt utvecklat. I hållbar kommunikation ligger betoningen alltså på de två objektiva förmågorna: Djuplyssna till andra och Djupfråga, medan de två subjektiva förmågorna inte är tillräckligt välutvecklade. I Enneagrammet skulle det kunna vara vilken typ som helst – eftersom nivån i djupskalan nu är frisk, typiskt 2 och 3. Belbin är inte längre relevant som modell (eftersom det systemet utgår från medelmåttiga nivåer i djupskalan i Enneagrammet). I Konflikttrappan minskar sannolikheten för nivåerna 4 och lägre dels p g a allmänmänskliga värderingar om respekt och tolerans m.m. och dels p g a viss förmåga att iscensätta hållbar kommunikation för att hantera konflikter. Politiskt är vi inte här ännu, det skulle betyda att alla demokratiskt sinnade partier försöker slå sina kloka huvuden ihop för att lösa de viktigaste samhällsproblemen, d v s ett regerande över blockgränser.

    Integrativa nivån: Omfattar samtliga nivåer på Kommunikationskartan och förmåga att leda andra (och inte endast sig själv) till en väl fungerande hållbar kommunikation. Stryper/stoppar samtalet redan när det övergår till nivå 2 i Konflikttrappan och återför det till dialog och hållbar kommunikation. Kan gå ner t o m nivå tre Överkörning efter att saken är undersökt med hållbar kommunikation och om det inte går att få motparten att ta reson. Nivå ett i djupskalan i Enneagrammet och förmåga att både uppskatta och lära av samtliga personlighetstyper. Karakteristiskt är förmågan att ompröva tidigare ställningstaganden “Ombestämma sig” d v s prestigelöst ändra uppfattning när det finns anledning till det. Ett fullt utvecklat postkonventionellt medvetande. Politiskt har vi långt kvar till det här styret – men jag tror att det är nödvändigt att försöka utveckla och på global nivå om vi ska klara att skapa en hållbar utveckling, givet de stora utmaningar vi står inför…

    Läser Du det här Thomas? Vill gärna höra Dina reflektioner. Och har Du funderat på hur de här fem nivåerna är relaterade till Spiral Dynamics? Och de går väl även att relatera till olika typer av Evidenstrappor som används inom vetenskapsteori, där lägsta nivån brukar vara “Anekdotisk bevisföring” och den högsta blir Metaanalyser gjorda med hållbar kommunikation…

  2. thomas.jordan says:

    Intressant att läsa om hur du relaterar de fem nivåerna jag beskriver, som ju utgår från ett kognitivt komplexitetsperspektiv, till dina egna favoritmodeller. Jag har bara en ytlig bekantskap med enneagramtyperna, men har misstanken att många av de personlighetstypologier som finns försöker beskriva både “horisontella” och “vertikala” skillnader i samma modell, vilket jag tror är svårt. Risken är att man gör personlighetstyper av något som snarare är en konsekvens av graden av komplexitetsmedvetenhet. Jag förstår att Don Riso har en vertikal dimension också. Relationen mellan medvetenhetsnivåer och din kommunikationskarta resp. Glasls eskalationsmodell är också intressanta, där det förmodligen finns sannolikhetsmönster, som du pekar på, men inga absoluta korrelationer. Jag tror att det skulle gå att närmare analysera hur en del kommunikationsbeteenden är beroende av vissa former av medvetenhet. Intressant är också att söka bättre förståelse för vilka former av stöd (“scaffolding”) som behövs när personer (mer permanent eller pga. stresspåverkan) saknar benägenhet att uppmärksamma och reflektera över vad som pågår i andra månniskor, inom dem själva, samt i den vidare kontexten.

    Ang. Spiral Dynamics tycker jag det är en pedagogiskt värdefullt modell i många stycken, men man måste nog se den som just en tankemodell snarare än som empiriskt grundade slutsatser om hur mönstren faktiskt ser ut.

  3. Håller med om att de flesta personlighetstypologier är alltför förenklade för att vara användbara. Alla jag har sett går dessutom att relatera till Don Risos matris som har 81 rutor i sitt grundutförande.
    Jag har en viktig fråga: Ser du de fem medvetenhetsnivåerna som individuella eller kollektiva? Som jag förstår det hela spelar det ingen större roll att en individ är på en högre nivå om hen inte har kompetensen och förtroendet att leda övriga som ingår i sammanhanget dit. Eller uttryckt på ett annat sätt: det är alltid lägst nivå som regerar – vilken även är en av mina huvudpoänger med att klargöra var på Kommunikationskartan olika personer agerar. Det spelar t.ex. ingen roll om en är på +6 och öppen för att ombestämma sig om någon annan agerar utifrån -2 och har ett krav man under inga förhållanden är beredd att släppa. Då är det -2 vi måste mötas på och utgå från…
    Är det likadant med medvetandenivåern? Att lägst nivå regerar?

  4. thomas.jordan says:

    Det är nog väldigt komplext. Jag tror att historiskt sett så är det inte så att lägst nivå regerar. Förändringar i statsskick, rättsväsende, handläggningsformer, etc. har nog genomförts av grupper som har större komplexitetsmedvetenhet än majoriteten, samtidigt som det finns en liten minoritet som individuellt ligger ännu en nivå bortom det statsbärande skiktet.

    Man kan också analysera medvetenhetsnivåer både individuellt och kollektivt. I det senare fallet hamnar vi nära socialkonstruktionistiska ansatser, t.ex. diskursanalys, som befattar sig med de meningssystem som är kollektivt delade. En annan vinkel har att göra med det som så elegant på engelska kallas “scaffolding”, d.v.s. stödstrukturer. Vilka rutiner, arbetssätt, policies, praktiker finns det som “lyfter” till en viss nivå, och omvänt, vilka sanktions- och exkluderingsmekanismer finns det som “drar ned” de som försöker sticka upp till den dominerande nivån.

  5. Förstår hur Du tänker. Inser att jag var otydlig med frågan om individuellt och kollektivt. Jag tänkte mer på den direkta interaktionen/kommunikation mellan individer, alltså det som funktionellt är (mindre) grupper och inte på hela samhället i stort. Blir det då så att lägst nivå är det man måste utgå från? D v s att de som är på högre medvetande-nivåer måste sänka sig till den lägsta nivån som praktiseras för att kunna få med dessa personer i kommunikationen?

  6. thomas.jordan says:

    Inte nödvändigtvis (fast i praktiken blir det kanske ofta så). Personer kan ju ha svag komplexitetsmedvetenhet resp. perspektivmedvetenhet helt enkelt för att de inte kommit sig för att tänka ett steg längre. I ett samtal kan man ju då kanske formulera frågor eller göra kommentarer som leder till att personen faktiskt varseblir och tänker på sådant som man tidigare inte övervägt. Då kan det hända något. Men ofta är de föreställningsvärldar folk har rätt motståndskraftiga. Man assimilerar hellre än ackommoderar.

  7. Då tänker jag att det är viktigt att få kläm på andra personers medvetandenivåer och möta upp där de befinner sig om/när man själv har en hög medvetandenivå…

Leave a Reply