Människor gillar berättelser

Jag funderade under lång tid av och till på vad det är som lockar människor att köpa veckotidningar som handlar om kändisars, t.ex. kungligheters, privatliv. Jag har också av och till undrat över vad det är som gör att sport drar till sig så stort intresse. Inte att utöva själv alltså, utan att titta på. Jag är själv måttligt sportintresserad, men jag tycker ibland det är kul att titta på fotboll eller ishockey. Det är fascinerande att jag kan bli intresserad av att följa hur går i en match mellan två fotbollslag som jag kanske tidigare knappt hört talas om. Det är lite samma känsla som uppstår när jag är på ett hotellrum och knäpper på tv:n och känner suget efter att få veta hur det går i någon amerikansk deckare.

Tidigare sökte jag efter något slags psykologisk förklaring av vilka underliggande behov kändisskvaller, sport och deckare tillgodoser. Nu undrar jag om inte det inte räcker med en väldigt enkel förklaring: människor gillar berättelser. Så fort vi får höra om ett drama, där det finns några protagonister som är invecklade i något slags händelseförlopp, så väcks ett intresse för hur det ska gå. En fotbollsmatch är ett drama. En kändisromans är ett drama. Ett drama är förstås ett drama. Det kanske helt enkelt är så att vi är genetiskt kodade att bli intresserade av berättelser som innehåller något slags drama.

På vilka andra områden pågår det dramer som kittlar vårt intresse och som vi vill följa för att få veta “hur det går.” Konflikter, förstås. Historiska händelser. Helst där det finns protagonister med personliga egenskaper som man kan vilja följa.

Självklart? Ja, det är det kanske. Fast det tog lång tid för mig att se den gemensamma nämnaren . . .

3 Responses to “Människor gillar berättelser”

  1. Kanske skulle vi ha en liten samlig myter och sagor i vår verktygslåda för konflikthantering. Att berätta en historia kan ibland få en grupp at hitta nya sätt att se på ett problem.

  2. thomas.jordan says:

    Jo, den tanken har jag tänkt många gånger. Det finns förstås en hel del att samla ihop. Bl.a. har David Augsburger, som skrivit mycket om interkulturella konflikter, använt berättelser och sagor en hel del. Men en liten samling väl valda vore en god sak . . .

  3. Ett par sena reflektioner:

    När jag började undervisa i hållbar kommunikation efterfrågade mina kursdeltagare konkreta exempel. Därför är konkreta berättelser som illustrerar det jag vill belysa alltid en bärande del av min undervisning numera. Det kan vara händelseförlopp jag själv upplevt, ibland sådant som andra upplevt och ibland konstruerar jag case för specifika syften. Just nu håller jag på att göra ett om personliga assistenter som bryter mot tystnadsplikten.

    Det som ger berättelserna nerv är alltid olika spänningar och konflikter. En fotbollsmatch är en konflikt mellan två grupper/lag. En deckare är en konflikt mellan onda och goda, vad som är tillåtet och inte. En kändisberättelse är ofta ett triangeldrama eller en beskrivning av hur någon kämpar mot sjukdom, olycka eller dåliga omständigheter. Ibland handlar den om familjelycka men då som regel i kontrast till en tidigare olycklig period i livet.

    Kommunikationskartan (se http://www.hallbarkommunikation.se/Kommunikationskartan.htm ) är mitt försök att beskriva spänningen mellan parterna, den är minst på +7 och högst på -7. Man kan öva på Kommunikationskartan genom att se en spelfilm och hela tiden fråga sig vilket samtalsklimat som illustreras. Det ger en god inblick i hur dramat och spänningen byggs upp genom att växla mellan nivåerna på Kommunikationskartan.

Leave a Reply