Konflikter och mobbning

I förra veckan föreläste jag tillsammans med Stefan Blomberg om konflikthantering och mobbning. Medan Stefan talade tog jag en vända igen och funderade över relationen mellan begreppet konflikt och begreppet mobbning. Sysslar man med konflikter är det ur en synvinkel rätt naturligt att se i alla fall vissa typer av mobbning som en särskild typ av konflikter, förstås då kännetecknad av att den är starkt asymmetrisk.

Samtidigt finns det hos många, inklusive mig själv, ett motstånd mot att se mobbning som ett specialfall av konflikter, och jag grunnade på varför det egentligen är så. Jag tror inte riktigt att det har med rena definitioner att göra, utan mer om “inramningen” man har för begreppen.

När vi talar om mobbning så läggs fokus på förekomsten av otillåtna, moraliskt oacceptabla beteenden. Det blir då radikalt viktigt att sådana beteenden inte ska få förekomma och därmed blir det också mer eller mindre irrelevant att söka efter anledningarna till att någon betett sig på det oacceptabla sättet. Fokus sätts vidare på att förhindra förekomsten av oacceptabla beteenden och på att skydda de som blir utsatta.

När vi talar om konflikter finns nog ofta ett, ofta outtalat, antagande om att konfliktparterna har i någon mån befogade önskemål, alternativt begripliga anledning till att vara frustrerade. Fokus blir då på att få klarhet i vilka båda parters intressen, behov och önskemål är och om möjligt få till stånd en problemlösande dialog eller förhandling för att i möjligaste mån tillgodose de inblandade parternas behov.

Definierar vi mobbning som en särskild sorts konflikt uppstår en spänning mellan de olikartade inramningarna, som inte är synliga i definitionerna av respektive begrepp, men som finns med i de konnotationer begreppen har. Det är nog klokt att fortsätta hålla isär begreppen, i stället för att stoppa in det ena i den referensram som det andra har. Definierar vi en situation som en konflikt, då blir det naturligt att tänka i termer av hur vi kan få parterna att förbättra sin relation, eller lösa sakfrågorna. Definierar vi en situation som mobbning, då handlar det mer om att säkerställa att oacceptabla beteenden inte ska få förekomma. Det gäller att hantera denna spänning med omsorg. Ibland är båda synsätten relevanta för ett och samma fall, vilket kräver extra skicklighet från de som har ansvar att hantera situationen ….

One Response to “Konflikter och mobbning”

  1. Så här tänker jag:
    1. Mobbning är ett en speciell typ av konflikt. Närmare en konflikt som är destruktivt hanterad, just för att man inte – i tid – har lyckats stoppa de destruktiva beteendena. Krig är ett annat exempel på det.
    2. Och sedan tänker jag att ABC-triangeln alltid är relevant när vi ska förstå konflikter.
    I konstruktivt hanterade konflikter är Attityden vettig (parterna har inte helt tappat förtroendet för varandra eller kan fås att visa åtminstone lite förtroende) och därför går det att jobba med C:et = sakfrågan och få fram en hållbar lösning = konstruktiva beteenden.
    I destruktivt hanterade konflikter funkar det inte så därför att A:et Attityden är negativ/präglad av misstro mot motparten – och attityden blir/är negativ redan på steg två i Konflikttrappan (Debatt) – och sedan går det utför.
    Enda sättet att ändra på en negativ attityd som har satt sig fast är genom gränssättning/tvång som är sakligt befogat. Och då måste det utövas av någon som har på fötterna för att hen har undersökt tillräckligt noga med hållbar kommunikation och även har det formella mandatet att överordna sig. Det är därför man lägger ansvaret för att förebygga och stoppa mobbning på arbetsgivaren och säger att hen måste ha tillräckliga kunskaper i hur man gör det, vilket är en svår uppgift som kräver både utbildning och tillräcklig vuxenutveckling.

Leave a Reply