Tal vid min dotters studentexamen

Jag rotar ibland runt i gamla filer som ligger på min hårddisk. Jag hittade nu manuset till det tal jag höll vid min dotters studentexamen 2005. Jag tycker det var rätt bra :-), så jag lägger ut det här.

************************************************************

Tal till klass 12, studentexamen Rudolf-Steinerskolan 13.6.2005

Jag vänder mig nu bara till er, studenterna i klass 12. 

Det här är ett tillfälle när det faktiskt är påkallat att vara högtidlig. 

Ni har varit stora rätt länge redan, men nu blir det liksom definitivt. 

Vi har inte någon ursäkt för att betrakta er som barn längre. Nu blir ni i samhällets ögon vuxna, även om jag förstås hoppas att ni aldrig ska vara 100% vuxna i själen. 

Som förälder känner jag mig glad och stolt när jag ser er stå där. 

Det har ingenting att göra med vad ni presterat, utan bara med att ni är de ni är. Vi föräldrar har haft glädjen att vara med er från födelsen genom hela barndomen och fram till nu. Det har varit stort. En del av storheten i upplevelsen är att vi gått igenom så mycket tillsammans, både roliga och svåra saker. Nu är ni flygfärdiga, och det är härligt att se det. Vi är förstås fortfarande era föräldrar, men ni är nu fria att fatta era egna beslut om era liv. 

Ni själva har säkert många olika känslor idag: av befrielse, av att möjligheterna står öppna, av glädje. Men också kanske några styng av avskedssmärta, bävan och farhågor. 

Jag har tänkt efter och kommit fram till fem önskningar som jag har för er.

Den första önskningen har att göra med vägen ut i vuxenlivet. De som blev vuxna för femtio år sedan befann sig i en situation som var väldigt annorlunda än er. Samhället tillhandahöll då mycket mer av färdiggjorda föreställningar om hur man skulle inrätta sig i livet: yrkesbana, könsroller, levnadssätt. Idag blir man inte tagen i handen och ledd i en viss riktning, man måste själv skapa sig en väg i livet. Det är en stor frihet, men det kan också vara tufft. Jag önskar er att ni experimenterar med den frihet ni nu har, och testar ut vad som känns rätt just för var och en av er. Jag hoppas också ni kan se era experiment som just experiment. När något misslyckas betyder det ju inte att ni är dåliga, det betyder ett tillfälle att lära sig mer om vad som fungerar och vad som inte fungerar.

Den andra önskningen är att ni inte ska döma er så hårt, utan odla välvilja och förståelse inför er själva. Tänk på att det är först när ni kan acceptera er själva och se på era eventuella tillkortakommanden med ömsinthet som ni riktigt kan acceptera och älska andra människor. Ni kommer förstås att möta svårigheter och besvikelser ibland. Lycka är inte ett permanent tillstånd. Även om det inte finns någon kosmisk mening med de svårigheter ni möter så är det alltid bra att ställa frågan: Vad kan jag lära mig av detta? Ibland kanske det är att uppleva att man faktiskt klarar av svårigheter. De som aldrig haft det svårt har inte fått chansen att pröva sig själva och därmed utveckla förmågor som är värdefulla att ha med sig. 

Den tredje önskningen är att ni så småningom ska hitta fram till ett kraftfullt sätt att förena era ideal om hur det borde vara med verkligheten som den faktiskt ser ut. Jag tror att man i längden har mest glädje av att varken insistera på att världen ska vara helt annorlunda än den är eller att resignera och släppa alla visioner, utan i stället investera sina energier i det som är genomförbart. 

Den fjärde önskningen är att ni ska sätta värde på det som är unikt just för er. Det finns ingen annan som är just som du, så du har något alldeles eget att bidra med till oss andra. Vi ser fram emot att se det blomma i olika former. 

Den femte önskningen är att ni ska bli bra på att känna igen era egna behov och värna dem. Vi människor har alla i grunden samma behov: av säkerhet, att bli respekterade, att kunna respektera oss själva, av gemenskap, av att få uträtta något meningsfullt, av självbestämmande, osv. Mycket elände kommer av att man inte tydligt känner när de egna behoven inte blir tillgodosedda. Lyssna efter dem och sök hälsosamma sätt att tillgodose dem. Snegla inte alltför mycket på vad andra tycker om vad ni gör. 

Nå, det var på sin plats med en del högtidliga ord här, men det finns förstås en hel del annat som ska ta plats idag, så jag slutar här med att säga: 

Vi föräldrar önskar er väl i livet.