Month: March 2025

Konflikter i nära relationer: Infrusna behov och försvar

Thomas Jordan [1]

Vi människor har grundläggande behov som behöver uppfyllas för att vi ska må bra, kunna utvecklas och ha välfungerande relationer med andra människor. När ett litet barn inte får viktiga grundbehov tillgodosedda uppstår smärta. För att hantera denna smärta utvecklar barnet olika försvarsmekanismer. Denna dynamik beskrivs i den bifogade figuren som syftar till att ge en förståelse för hur tidiga erfarenheter påverkar vuxnas förmåga att relatera till sig själva och andra. 

s

Figur 1. Infrusna behov och försvar
[Om du inte ser figuren, gå till kommentaren efter bloggtexten, där finns en pdf-version av samma text]

Barnets behov och konsekvenser när de inte uppfylls

I en ideal värld blir barnets behov av trygghet, kärlek, förståelse och autonomi i rimlig grad uppfyllda av vuxna i barnets närhet. Men så är det ju inte alltid. Här är exempel på behov som barnet kan ha men som inte blir uppfyllda:

  • Trygghet och en känsla av att vara skyddad
  • Ovillkorlig kärlek och acceptans
  • Emotionell närvaro, värme och lyhördhet från vårdnadshavare
  • Bekräftelse på barnets känslor och upplevelser
  • Möjlighet att uttrycka sig fritt utan rädsla för att bli avvisad
  • En balans mellan frihet och vägledning
  • Förutsägbarhet och stabilitet i vardagen
  • Att bli sedd och förstådd i sin unika personlighet

Om dessa behov inte tillgodoses väcks känslomässig smärta. Eftersom barnet inte har möjlig­het att hantera denna smärta på ett medvetet sätt utvecklar barnet försvarsmekanismer för att skydda sig från det smärtsamma. Vanliga försvarsmekanismer inkluderar:

  • Undvikande: Barnet drar sig undan känslomässig närhet för att undvika risken att bli sårad.
  • Överanpassning: Barnet anpassar sig ständigt till andras behov och förväntningar för att känna sig accepterad.
  • Kontrollbehov: Ett starkt behov av kontroll uppstår för att hantera känslan av osäkerhet.
  • Överdriven självständighet: En rädsla för att lita på andra leder till att barnet försöker klara allt själv.
  • Aggressivitet eller försvarsställning: Barnet reagerar med ilska eller avvisande attityd för att skydda sig från känslomässig smärta.

Dessa försvar hjälper barnet att hantera en känslomässigt otillgänglig omgivning, men de innebär att barnet skyddar sig från att känna behoven och de känslor ouppfyllda behov väcker. Behoven blir då infrusna: de ligger kvar inkapslade i barnet och följer sedan med under upp­växten. De finns kvar som en längtan efter det som saknades, men personen har inte full kontakt med sina infrusna behov. De försvarsmekanismer barnet utvecklat riskerar också att bli infrusna och bidrar till att forma en karaktärsstruktur som i hög grad kan påverka möjlig­heterna att som vuxen möta andra människor med öppenhet och spontanitet. I stället för att vara fri att möta andra människor efter de omständigheter som finns i nuet drivs personen av sina infrusna behov, och hindras i sina relationer av sina infrusna försvar. Behoven och för­svaren aktiveras lätt av olika saker som händer i mötet med andra, särskilt då i nära relationer. 

Problematiska relationsmönster

De infrusna behoven och försvaren påverkar inte bara individen själv, utan även hur denne relaterar till andra. De infrusna behoven är i hög grad ett litet barns behov, som ligger kvar därinne hos den vuxne. När behoven gör sig påminda är det då barnets behov, snarare än en vuxen persons grundbehov som träder fram, vilket kan göra det svårt för den vuxne att mötas i en relation med annan vuxen på ett vuxet sätt. När infrusna försvarsmekanismer aktiveras i nära relationer kan de skapa dysfunktionella relationsmönster som förstärker känslomässig distans, missförstånd och konflikt. Några vanliga mönster inkluderar:

  • Beroende-relationer: En person som bär på ett ouppfyllt behov av trygghet och bekräftelse kan utveckla ett starkt känslomässigt beroende av sin partner och ständigt söka närhet och bekräftelse på ett sätt som känns kvävande för den andre.
  • Undvikande relationer: En person som har lärt sig att närhet är farligt kan undvika djupa relationer genom att hålla distans, undvika intimitet eller ständigt hitta fel hos sin partner.
  • Makt- och kontrollrelationer: När en individ har en stark rädsla för sårbarhet kan denne försöka kontrollera sin partner eller omgivning för att minska risken för att bli sårad.
  • Självuppoffrande relationer: En person som tidigt lärt sig att deras värde ligger i att tillgodose andras behov kan ha svårt att sätta gränser och därmed riskera att förlora sig själv i relationen.
  • Konfliktfyllda relationer: När infrusna behov och försvar aktiveras i relationer kan det leda till återkommande konflikter där gamla sår och rädslor projiceras på partnern, vilket skapar destruktiva dynamiker.

Konflikter i nära relationer blir ofta en spegling av dessa dolda, obearbetade behov och de försvarsmekanismer som blivit en del av personlighetsstrukturen. Försvarsmekanismerna kan skapa distans mellan parterna, leda till missförstånd och göra det svårt att etablera en trygg och öppen kommunikation. En person som inte fick tillräcklig trygghet i barndomen kan exempel­vis ha svårt att lita på sin partner och kan ständigt söka bekräftelse. En annan person som upplevde känslomässig frånvaro kan ha svårt att öppna sig och undviker nära relationer och bindningar. Många vuxna kämpar med att balansera sina omedvetna försvar med behovet av genuin närhet och intimitet.

Att förstå dessa mönster är avgörande för att kunna förändra dem. Genom att arbeta med egna försvarsmekanismer och infrusna behov kan individen börja bryta de mönster som skapades i barndomen och ta steg mot mer autentiska, trygga och meningsfulla relationer.

Vägar mot medvetenhet och frigörelse

Att förstå hur infrusna behov och försvar påverkar det vuxna livet är ett första steg mot förändring. När en person får medveten kontakt med sina infrusna behov och förstår hur de infrusna försvarsmekanismerna fungerar, kan personen börja arbeta med att frigöra sig från gamla mönster. Detta kan ske genom terapi eller självinsiktsarbete för att utveckla en större medvetenhet om sina känslomässiga reaktioner och behov. Att successivt våga närma sig de dolda känslorna bakom försvaren och möta smärtan som en gång frös fast kan leda till en djupare frihet i relationer. I stället för att omedvetet söka att få sitt inre barns behov uppfyllda av andra, kan individen själv ta ansvar för sina känslor och behov.

Terapeutiska processer för att frigöra sig från infrusna behov och försvar

Att bearbeta och frigöra sig från infrusna behov och försvar kräver en medveten och ofta långsiktig process. En del av det arbetet kan man göra själv, men många kan ha mycket stor nytta av att göra detta arbete med stöd av en terapeut. Här är några terapeutiska tillvägagångssätt som kan vara hjälpsamma:

  • Psykodynamisk terapi: Genom att utforska tidiga barndomsupplevelser och hur de påverkar nuvarande relationer kan individen bli medveten om sina undermedvetna mönster och börja förändra dem.
  • Kroppsorienterad terapi: Eftersom känslor och trauman ofta lagras i kroppen kan metoder som bioenergetisk eller annan kroppsinriktad terapi, mindfulness och andningsövningar hjälpa individen att lösa upp djupa emotionella blockeringar.
  • Affektfokuserad terapi: Denna metod hjälper individen att identifiera, förstå och uttrycka undertryckta känslor på ett hälsosamt sätt i stället för att fastna i försvars­mekanismer.
  • KBT (Kognitiv beteendeterapi): Kan vara användbart för att identifiera och förändra negativa tankemönster och beteenden som har sina rötter i infrusna behov och försvar.
  • Anknytningsterapi: Genom att arbeta med relationsmönster och skapa nya, trygga anknytningsstrategier kan individen lära sig att möta sig själv och andra med större trygghet och närvaro.
  • Självmedkänsla och självreflektion: Att utveckla en vänligare och mer accepterande relation till sig själv kan hjälpa till att minska självkritik och rädslor som är kopplade till gamla sår.
  • Relationsbaserade övningar: Att i en trygg miljö öva på att sätta gränser, uttrycka behov och möta andra utan försvar kan skapa nya, mer funktionella relationsmönster.

Genom att arbeta med dessa metoder kan individen stegvis lösa upp gamla mönster, integrera tidigare smärtsamma erfarenheter och skapa mer autentiska och närvarande relationer.

Avslutande tankar

Figuren ovan syftar till att illustrera hur obearbetade upplevelser från barndomen kan påverka vuxna relationer. Genom att arbeta med sin inre värld och successivt smälta de infrusna behoven kan vi öppna upp för mer genuina och friare relationer, där vi möter andra utifrån ett mer autentiskt och närvarande jag.

**********************************

[1] I intimt samarbete med ChatGPT 4o. Jag kan mycket om konflikter, men jag är varken psykolog eller terapeut, så jag har begränsat med auktoritet att luta mig mot i denna text, som bygger på mina egna samlade erfarenheter (som dock inkluderar femtio års intresse för psykologi i olika skolbildningar). 

Bruksanvisning till svensk kultur på jobbet

Jag arbetar just nu med min tredje studie av verksamheter som syftar till att främja integration, med inriktning på utomeuropeiska migranter. Denna gång gäller det projektet Etableringslyftet, som har inriktning på att stödja utrikesfödda arbetslösa att få jobb på den svenska arbetsmarknaden. Tidigare har jag dels utvärderat den verksamhet som nu heter Bygga Broar, som bl.a. syftar till att förebygga hedersrelaterat hot och våld, men också i bredare mening att främja integration, dels tillsammans med kollegor genomfört ett forskningsprojekt om sex verksamheter som på olika sätt använder ett dialoginriktat arbetssätt för att främja integration.

Jag har också undervisat på universitetet om kulturella skillnader som konfliktpotential på arbetsplatser, samt gjort en webbkurs om detta tema (se http://kurser.perspectus.se).

Härigenom har jag lärt mig väldigt mycket om vad verksamhetsledare och andra som arbetar direkt med flyktingar och andra migranter från samhällen som är väldigt annorlunda än det svenska har gjort för erfarenheter. Det handlar bland annat om just kulturella skillnader som kan försvåra såväl att man bryter utanförskapet, vad gäller möjligheten att försörja sig själv och sin familj, som den sociala och psykologiska integrationen vad gäller känsla av tillhörighet, normer och värderingar.

Som en biprodukt av mitt pågående utvärderingsarbete testade jag att skriva ihop en “Bruksanvisning till svensk kultur på jobbet”, avsedd direkt för utomeuropeiska migranter, främst de från Mellanöstern och övriga delar av Asien, Afrika och Latinamerika. Tanken är att på ett kortfattat och enkelt sätt beskriva och förklara en del av de företeelser som man som utrikesfödda kan möta när man kommer in på en svenska arbetsplats, som kan väcka förvirring, frustration och skapa friktioner i olika riktningar. Jag har då samlat ihop sådant jag hört är vanligt förekommande anledningar till reaktioner från utrikesfödda.

Jag skrev ihop ett utkast, som jag sedan cirkulerat bland personer, både etniska svenskar och invandrare, som jag vet har mycket erfarenhet inom området. Jag fick många synpunkter, ändringsförslag och förslag på tillägg, som jag är mycket tacksam för. Ändå är den version som finns nu att betrakta som provisorisk, det finns säkert goda skäl att arbeta om texten. Men det här är ju något jag gör vid sidan om, på obetald tid, så det får finnas gränser för hur mycket omsorg jag lägger.

Det är nog omöjligt att skriva något sådant så att alla blir nöjda och tycker det är konstruktivt och bra. Det fungerar så olika på olika arbetsplatser och i olika grupper. Individer är olika, såväl svenskar som utrikesfödda. Så det blir förstås risk för stereotypisering och kanske idealisering. Men jag tänker att ett litet häfte som detta ändå kan vara en bra utgångspunkt för eftertanke och samtal. Man kan ju se punkterna i bruksanvisningen som hypoteser att pröva: verkar de ge relevanta förklaringar till något man har varit eller är med om? Det är heller inte nödvändigtvis problematiskt om någon känner sig provocerad av innehållet, den reaktionen kan i bästa fall leda vidare till en mer nyanserad förståelse.

Du kan ladda ner bruksanvisningen här, och du är välkommen att sprida den. Och har du kommentarer och ändringsförslag så tar jag gärna emot dem (thomas.jordan@perspectus.se).