Jag är inte riktigt bekväm med begreppet “härskartekniker.” Visserligen tycker jag det är väldigt bra att det finns ord som synliggör beteenden som får destruktiva konsekvenser, men begreppet har en inbyggd tolkning av vad det är som försiggår som jag tycker är bekymmersam. Som jag ser det syftar kategorin “härskartekniker” till att beskriva beteenden som leder till att personer och perspektiv blir marginaliserade, exkluderade, nedtryckta, tystade, osynliggjorda, uteslutna från inflytande och erkännande. Problemet ligger inte i den ändan, d.v.s. konsekvenserna. Det som är problematiskt är att begreppet “härskartekniker” frammanar bilden av någon som är i en maktposition och använder tekniker i syfte att behålla makt över andra, värna om egna (orättfärdiga) privilegier och kunna styra och ställa med sakfrågor och personer.
Jag vet mycket väl att det finns personer som är på det klara med vad de gör när de använder olika härskartekniker: de vet att de blockerar andra från inflytande. Men det finns två aspekter av det som försiggår kring dessa beteenden som man skulle kunna säga blir osynliggjort av själva begreppet härskartekniker. Det ena är, förstås, att beteendena inte sällan är helt omedvetna, oreflekterade. När manliga makthavare inte tillmäter det kvinnor säger samma betydelse som det deras manliga kompisar säger är de ofta helt omedvetna om vad som pågår. Detta gör inte konsekvenserna mindre problematiska: det är synnerligen viktigt att se till att detta beteende upphör, för det skadar ofta verksamheten och de personer som blir marginaliserade. Men om vi använder begreppet “härskartekniker” så ligger det väldigt nära till hands att vi ser beteendena som avsiktligt manipulativa och därmed gör de personer som beter sig på detta vis till moraliskt förkastliga personer som man bör avslöja och bekämpa. Jag tror inte det är ett vidare produktivt sätt att komma till rätta med de oönskade konsekvenserna av “härskartekniker.”
Den andra aspekten är att begreppet härskartekniker inte alls pekar på en som jag tror väldigt viktig faktor i sammanhanget: de inblandades egna berättelser om vad det är som pågår. De som “använder härskartekniker” ser i allmänhet inte det de gör i termer av att de försöker härska över andra. De har helt andra sorters berättelser pågående. Dessa berättelser handlar om vad som är bäst för verksamheten, vem som är kompetent och mindre kompetent, vem som brukar ha bra förslag, vem som är lämplig för en viss roll och vem som nog inte är det, o.s.v. Återigen: konsekvenserna av att dessa berättelser ser ut som de gör kan bli att man inte lyssnar på alla, att man bromsar vissa och främjar andra, etc. Men de som gör det tror ofta själva att de tjänar ett gott syfte: det ska bli bra resultat. De tror att de själva är rätt personer att styra processer så att utvecklingen går i rätt riktning. De skulle alltså inte alls känna igen sig i ordet “härskartekniker” som beteckning på vad de gör.
Ska vi få “härskarna” att reducera sin användning av härskartekniker, så tror jag det är mycket bättre att fokusera på de negativa konsekvenser dessa beteenden har, än att tillskriva utövarna nedriga motiv. Fast . . . å andra sidan, det kanske finns en viss kraft i beskyllningen att använda härskartekniker som kan skaka om en och annan, så det finns säkert en plats för detta språkbruk också . . . 🙂
Kul att du börjat blogga Thomas! Jag upplever det som att begreppet härskartekniker blivit mer och mer vanligt med åren. Skulle vara intressant att se hur många träffar man får på ordet exempelvis år 2000 och 2005 och jämföra med idag (där jag får 48 600 träffar med google).
En annan trixig aspekt med härskartekniker går litegrann ihop med det du skriver om att begreppet implicerar en slags ond avsikt, och det är att de främsta “härskarteknikivrarna” själva använder sig av det hela tiden. Då tänker jag främst på feminister. I programmet Hjernevask får vi se ett par genusforskare/feminister som kanske inte använder klockrena härskartekniker, men som ändock bortser från vetenskaplig forskning dels med motiveringen att “forskaren finner det han söker efter” (som att forskaren vill ha det på ett visst sätt och får det, varför det inte går att lita på honom och hans forskning), dels genom att ifrågasätta dem forskare som över huvud taget är intresserade av att upptäcka genetiska skillnader mellan män och kvinnor – som att det igen är något fel eller omoraliskt med forskningen och forskarna. I det att du ens tar dig an och intresserar dig för frågan om genetiska skillnader så blir du per automatik omoralisk och sysslar med meningslös forskning enligt genusvetarna.
Som du skriver så skulle knappast genusvetarna i programmet själva hålla med om att de sysslar med härskartekniker och lumpna retoriska knep. Den kvinnliga genusvetaren i programmet verkar dock uppleva en del “kognitiv dissonans” på några frågor. Hon är såklart påverkad av situationen, kameran osv., men jag undrar om den här sortens kvadrantabsolutismen (att se alla skillnader mellan män och kvinnor, annat än de rent kroppsliga, som en produkt av Wilbers nedre vänstra kvadrant, kulturen) nånsin ger vika vid ett slags formellt- till systemtänkande?
Hej Jonas,
jag glädjer mig åt kommentaren – roligt att ha ett par läsare (Tatjana har också hört av sig). Själva begreppet “härskartekniker” framstår nog som oproblematiskt i en dualistisk föreställningsvärld, men blir problematiskt så fort man utvecklat en stabil perspektivmedvetenhet . . . Så ett samtal om begreppet kanske är ett bra tillfälle att introducera metasystematiska synsätt . . .
Hittar folk väl hit kommer du säkert ha många läsare. Tycker det är väldigt spännande läsning. Och det var just dualismen där som jag hade i åtanke, att det i mina ögon blir väldigt problematiskt när båda parter använder s.k. härskartekniker. För båda sidor kan ju inte gärna samtidigt vara både i underläge och överläge… då blir det meningslöst att prata om att någon härskar över den andra.
Gratulerar till ett välformulerat och väl genomtänkt inlägg! Tankarna kring härskartekniker är mycket intressanta. Det är viktigt att man diskuterar den föreställningsvärld som själva uttrycket skapar och de konskvenser som man de facto får på “brukarna” av teknikerna. Varför inte skriva en vetenskaplig artikel i ämnet?
Hej Elsebeth, kul att möta dig här. Att skriva blogginlägg är ett sätt att just formulera en del tankar som det inte finns tid att bearbeta till artiklar. Det finns väl åtminstone en tio artiklar och tre böcker som ligger före i kön . . .