Jag håller på att arbeta mig igenom Myrna Lewis bok Inside the No: Five Steps to Decisions that Last, en mycket matnyttig bok om konflikthantering. Förutom att beskriva en intressant metod för konflikthantering, särskilt när det ska fattas kontroversiella beslut, har Myrna Lewis många kloka saker att förmedla om processledning/medling. Hon ägnar ett kapitel i boken åt vad man i deep democracy-skolan kalla för “meta-skills”, d.v.s. grundläggande hållningar och färdigheter som behövs i en medlarroll. Jag ska här sammanfatta vad Myrna Lewis har att säga om den kvalitet hon i boken kallar för “neutralitet.” Jag tror en del i konflikthanteringsfältet skulle välja att sätta ett annat namn på denna kvalitet, därför att man menar att det är en illusion att tro att man kan vara neutral/opartisk. Begrepp som “allpartisk” förekommer i litteraturen, d.v.s. att man som medlare stödjer alla parter och synsätt. Det skaver dock i mina öron, så “neutralitet” duger gott för mig, om man bara förklarar vad man menar med det. Det Myrna Lewis har att säga är kanske självklarheter för många som arbetar med medling och processledning, men jag tror ändå det är bra att stanna upp och rikta uppmärksamheten mot denna kvalitet.
Jag börjar med att citera Myrna Lewis definition av neutralitet (min, ganska fria, översättning, originaltexten längst ned):
“Neutralitet är förmågan att lyssna till alla synsätt med samma intresse och uppmärksamhet, att vara icke-dömande och att släppa taget om önskan att uppnå ett visst resultat. En neutral lyssnare är förmögen att se och bekräfta sina personliga åsikter, preferenser och önskade resultat – och sedan medvetet sätta dessa åt sidan. Om hon inte kan göra detta så kan hon inte ge andras synsätt hennes fulla uppmärksamhet, inte heller hålla fokus på gruppens riktning och tempo.”
Myrna Lewis beskriver neutralitetens praktik genom att se den som en process i tre steg:
Steg 1: Inta ett fågelperspektiv. Neutralitet bygger på förmågan att frigöra egna preferenser, övertygelser och åsikter från processen. För att kunna göra det måste man vara väl medveten om det egna synsättets olika delar. När man intar en neutral roll så sätter man medvetet sina egna värderingar, övertygelser och önskemål åt sidan, för att kunna agera effektivt som processledare. Detta kan vara svårt, i synnerhet när man är mitt i en process där andra säger och gör saker som berör ens egna värderingar och förhoppningar.
Steg 2: Se situationen klart och sätt värde på alla synsätt. Här handlar det om att betrakta alla synsätt som just olika synsätt, snarare än som utmaningar att ta ställning till. Synsätten som finns i en grupp är en realitet, de finns oavsett vad man tycker om dem, därför är det önskvärt att låta dem komma till tals och erkänna deras existens utan att genast ta ställning till dem. Som medlare agerar man för att uppmuntra deltagare att formulera sina reaktioner, känslor, tankar, åsikter och önskemål. Om man kan inta en neutral inställning så kan man också bevara ett känslomässigt jämnmod, vilket i sin tur gör det lättare för andra att slappna av och vara mer tillåtande till det som behöver komma till uttryck.
Steg 3: Frigör dig från dina föreställningar om tempo och resultat. Om man kan släppa sina egna föreställningar kring hur snabbt gruppen bör komma vidare och vilka resultat som bör uppnås är det möjligt att i stället känna in den pågående dynamiken i gruppen. Det går många gånger inte att forcera fram ett visst förlopp och resultat, utan man måste vara uppmärksam på och lyfta fram det som behöver komma till uttryck och bearbetas. Resultatet kan bli oväntat och överraskande. Myrna Lewis talar om att använda redskapet Go Fishing, att fiska. Med det menar hon att när man märker att diskussionen går i cirklar och/eller att det finns en frustration och otålighet så kan man börja fiska efter vad det är som finns under ytan, så att detta kan synas och behandlas. Man kommer inte att fiska efter det okända under ytan om man redan är övertygad om att man vet vad det är frågan om. Det är därför viktigt att ständigt återgå till en position av “icke-vetande”: jag vet faktiskt inte vad som finns under ytan men ändå påverkar individers och gruppens inställningar och agerande. Förmågan att tona in gruppens egen dynamik och arbeta med den (i stället för att försöka få gruppen att följa egna föreställningar om vad som borde ske) kräver mycket tålamod. Kanske räcker det inte heller med tålamod, utan det krävs också en förmåga att mobilisera en egen känslan av förtröstan att om man bara håller processen med öppet sinne och varsamhet, då kommer den också att leda i en fruktbar riktning.
Om man övat upp en stark och stabil medvetenhet och närvaro så kan man växla smidigt mellan de två positionerna: dels att vara den neutrala medlaren, dels att vara sig själv med sina egna övertygelser, känslor och önskemål. Är man i en roll i gruppen där man både är en gruppmedlem och i en medlarroll så kan det vara till god hjälp att på ett synlig sätt visa på när man är i vilken roll: byta hatt, sitta eller stå, eller helt enkelt tydligt tala om när man byter roll.
Man kommer ovillkorligen ibland, om än bara för korta ögonblick, tappa greppet om den neutrala positionen. Andra säger eller gör saker som sätter igång starka egna reaktioner mot eller för. Det viktiga i sådana lägen är att söka kontakt med den egna reaktionen, så att den kan erkännas. Därmed blir det möjligt att återgå till den neutrala positionen. Ofta märker inte andra vad som hänt, men om det gör det är det bara att medge att man tappade balansen, om behövligt be om ursäkt, och sedan återgår till rollen av neutral medlare.
**************************************
Not: Originaltexten för citatet ovan: “[Neutrality] is the ability to hear all points of view with equal interest and attentiveness, to be non-judgmental, and to let go of attachment to the outcome – and then consciously set these aside. Unless she is able to do this, she can’t give the other points of view her full attention, nor stay with the group’s direction and pace.”
Lewis, Myrna. (2008) Inside the No: Five Steps to Decisions that Last. Johannesburg, South Africa: deep-democracy.net, s. 81-91.