Jag rotar ibland runt i gamla filer som ligger p\u00e5 min h\u00e5rddisk. Jag hittade nu manuset till det tal jag h\u00f6ll vid min dotters studentexamen 2005. Jag tycker det var r\u00e4tt bra :-), s\u00e5 jag l\u00e4gger ut det h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
************************************************************<\/p>\n\n\n\n
Tal till klass 12, studentexamen Rudolf-Steinerskolan 13.6.2005<\/strong><\/p>\n\n\n\n Jag v\u00e4nder mig nu bara till er, studenterna i klass 12. <\/p>\n\n\n\n Det h\u00e4r \u00e4r ett tillf\u00e4lle n\u00e4r det faktiskt \u00e4r p\u00e5kallat att vara h\u00f6gtidlig. <\/p>\n\n\n\n Ni har varit stora r\u00e4tt l\u00e4nge redan, men nu blir det liksom definitivt. <\/p>\n\n\n\n Vi har inte n\u00e5gon urs\u00e4kt f\u00f6r att betrakta er som barn l\u00e4ngre. Nu blir ni i samh\u00e4llets \u00f6gon vuxna, \u00e4ven om jag f\u00f6rst\u00e5s hoppas att ni aldrig ska vara 100% vuxna i sj\u00e4len. <\/p>\n\n\n\n Som f\u00f6r\u00e4lder k\u00e4nner jag mig glad och stolt n\u00e4r jag ser er st\u00e5 d\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n Det har ingenting att g\u00f6ra med vad ni presterat, utan bara med att ni \u00e4r de ni \u00e4r. Vi f\u00f6r\u00e4ldrar har haft gl\u00e4djen att vara med er fr\u00e5n f\u00f6delsen genom hela barndomen och fram till nu. Det har varit stort. En del av storheten i upplevelsen \u00e4r att vi g\u00e5tt igenom s\u00e5 mycket tillsammans, b\u00e5de roliga och sv\u00e5ra saker. Nu \u00e4r ni flygf\u00e4rdiga, och det \u00e4r h\u00e4rligt att se det. Vi \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s fortfarande era f\u00f6r\u00e4ldrar, men ni \u00e4r nu fria att fatta era egna beslut om era liv. <\/p>\n\n\n\n Ni sj\u00e4lva har s\u00e4kert m\u00e5nga olika k\u00e4nslor idag: av befrielse, av att m\u00f6jligheterna st\u00e5r \u00f6ppna, av gl\u00e4dje. Men ocks\u00e5 kanske n\u00e5gra styng av avskedssm\u00e4rta, b\u00e4van och farh\u00e5gor. <\/p>\n\n\n\n Jag har t\u00e4nkt efter och kommit fram till fem \u00f6nskningar som jag har f\u00f6r er.<\/p>\n\n\n\n Den f\u00f6rsta<\/strong> \u00f6nskningen har att g\u00f6ra med v\u00e4gen ut i vuxenlivet. De som blev vuxna f\u00f6r femtio \u00e5r sedan befann sig i en situation som var v\u00e4ldigt annorlunda \u00e4n er. Samh\u00e4llet tillhandah\u00f6ll d\u00e5 mycket mer av f\u00e4rdiggjorda f\u00f6rest\u00e4llningar om hur man skulle inr\u00e4tta sig i livet: yrkesbana, k\u00f6nsroller, levnadss\u00e4tt. Idag blir man inte tagen i handen och ledd i en viss riktning, man m\u00e5ste sj\u00e4lv skapa sig en v\u00e4g i livet. Det \u00e4r en stor frihet, men det kan ocks\u00e5 vara tufft. Jag \u00f6nskar er att ni experimenterar med den frihet ni nu har, och testar ut vad som k\u00e4nns r\u00e4tt just f\u00f6r var och en av er. Jag hoppas ocks\u00e5 ni kan se era experiment som just experiment. N\u00e4r n\u00e5got misslyckas betyder det ju inte att ni \u00e4r d\u00e5liga, det betyder ett tillf\u00e4lle att l\u00e4ra sig mer om vad som fungerar och vad som inte fungerar.<\/p>\n\n\n\n Den andra<\/strong> \u00f6nskningen \u00e4r att ni inte ska d\u00f6ma er s\u00e5 h\u00e5rt, utan odla v\u00e4lvilja och f\u00f6rst\u00e5else inf\u00f6r er sj\u00e4lva. T\u00e4nk p\u00e5 att det \u00e4r f\u00f6rst n\u00e4r ni kan acceptera er sj\u00e4lva och se p\u00e5 era eventuella tillkortakommanden med \u00f6msinthet som ni riktigt kan acceptera och \u00e4lska andra m\u00e4nniskor. Ni kommer f\u00f6rst\u00e5s att m\u00f6ta sv\u00e5righeter och besvikelser ibland. Lycka \u00e4r inte ett permanent tillst\u00e5nd. \u00c4ven om det inte finns n\u00e5gon kosmisk mening med de sv\u00e5righeter ni m\u00f6ter s\u00e5 \u00e4r det alltid bra att st\u00e4lla fr\u00e5gan: Vad kan jag l\u00e4ra mig av detta? Ibland kanske det \u00e4r att uppleva att man faktiskt klarar av sv\u00e5righeter. De som aldrig haft det sv\u00e5rt har inte f\u00e5tt chansen att pr\u00f6va sig sj\u00e4lva och d\u00e4rmed utveckla f\u00f6rm\u00e5gor som \u00e4r v\u00e4rdefulla att ha med sig. <\/p>\n\n\n\n Den tredje<\/strong> \u00f6nskningen \u00e4r att ni s\u00e5 sm\u00e5ningom ska hitta fram till ett kraftfullt s\u00e4tt att f\u00f6rena era ideal om hur det borde vara med verkligheten som den faktiskt ser ut. Jag tror att man i l\u00e4ngden har mest gl\u00e4dje av att varken insistera p\u00e5 att v\u00e4rlden ska vara helt annorlunda \u00e4n den \u00e4r eller att resignera och sl\u00e4ppa alla visioner, utan i st\u00e4llet investera sina energier i det som \u00e4r genomf\u00f6rbart. <\/p>\n\n\n\n Den fj\u00e4rde<\/strong> \u00f6nskningen \u00e4r att ni ska s\u00e4tta v\u00e4rde p\u00e5 det som \u00e4r unikt just f\u00f6r er. Det finns ingen annan som \u00e4r just som du, s\u00e5 du har n\u00e5got alldeles eget att bidra med till oss andra. Vi ser fram emot att se det blomma i olika former. <\/p>\n\n\n\n Den femte<\/strong> \u00f6nskningen \u00e4r att ni ska bli bra p\u00e5 att k\u00e4nna igen era egna behov och v\u00e4rna dem. Vi m\u00e4nniskor har alla i grunden samma behov: av s\u00e4kerhet, att bli respekterade, att kunna respektera oss sj\u00e4lva, av gemenskap, av att f\u00e5 utr\u00e4tta n\u00e5got meningsfullt, av sj\u00e4lvbest\u00e4mmande, osv. Mycket el\u00e4nde kommer av att man inte tydligt k\u00e4nner n\u00e4r de egna behoven inte blir tillgodosedda. Lyssna efter dem och s\u00f6k h\u00e4lsosamma s\u00e4tt att tillgodose dem. Snegla inte alltf\u00f6r mycket p\u00e5 vad andra tycker om vad ni g\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n N\u00e5, det var p\u00e5 sin plats med en del h\u00f6gtidliga ord h\u00e4r, men det finns f\u00f6rst\u00e5s en hel del annat som ska ta plats idag, s\u00e5 jag slutar h\u00e4r med att s\u00e4ga: <\/p>\n\n\n\n Vi f\u00f6r\u00e4ldrar \u00f6nskar er v\u00e4l i livet. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag rotar ibland runt i gamla filer som ligger p\u00e5 min h\u00e5rddisk. Jag hittade nu manuset till det tal jag h\u00f6ll vid min dotters studentexamen 2005. Jag tycker det var r\u00e4tt bra :-), s\u00e5 jag l\u00e4gger ut det h\u00e4r. ************************************************************ Tal till klass 12, studentexamen Rudolf-Steinerskolan 13.6.2005 Jag v\u00e4nder mig nu bara till er, studenterna … Continue reading Tal vid min dotters studentexamen<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-825","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/825","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=825"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/825\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":836,"href":"https:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/825\/revisions\/836"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=825"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=825"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=825"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}