Jag skulle g\u00e4rna vilja ha en bra modell \u00f6ver kommunikationsniv\u00e5er, som kan tydligg\u00f6ra vad man kommunicerar och och vad man inte kommunicerar om i t.ex. en ledningsgrupp eller en arbetsgrupp. Det finns givetvis ett antal modeller, men jag har en k\u00e4nsla av att det skulle g\u00e5 att vidareutveckla dem. En av de modeller jag st\u00f6tt p\u00e5 anv\u00e4nds i gestaltkretsar. Sj\u00e4lv har jag den fr\u00e5n Barbro Curman, jag vet inte varifr\u00e5n den kommer fr\u00e5n b\u00f6rjan. Denna modell har fyra niv\u00e5er: Klich\u00e9niv\u00e5n, Sakniv\u00e5n, Indirekt personlig niv\u00e5 och Jag och Du, h\u00e4r och nu. Den \u00e4r lagom enkel att anv\u00e4nda f\u00f6r m\u00e5nga sammanhang d\u00e4r man helt enkelt vill visa p\u00e5 m\u00f6jligheten att \u00f6ppna upp samtalet s\u00e5 att vi kan prata om det som ber\u00f6r oss personligen. Men den skaver lite, tycker jag, jag ska f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rklara varf\u00f6r.<\/p>\n
En annan, mer komplex modell \u00e4r Paul Moxnes KONI-modell. Den bygger dock p\u00e5 erfarenheter fr\u00e5n psykoterapigrupper och beh\u00f6ver byggas om en del om den ska fungera v\u00e4l i t.ex. arbetslivets kommunikationssituationer.<\/p>\n
F\u00f6rmodligen \u00e4r det inte s\u00e5 s\u00e4rskilt meningsfullt att f\u00f6rs\u00f6ka konstruera en allm\u00e4ngiltig modell \u00f6ver kommunikationsniv\u00e5er. Vad som \u00e4r relevanta niv\u00e5er att ha med varierar beroende p\u00e5 sammanhanget. Det blir v\u00e4ldigt olika om vi talar om kommunikationen vid ett ledningsgruppsm\u00f6te, i en l\u00f6nef\u00f6rhandling, i ett medarbetarsamtal, i en k\u00e4rleksrelation, vid bardisken eller i fikarummet p\u00e5 jobbet.<\/p>\n
Den d\u00e4r Indirekt personliga niv\u00e5n i gestaltmodellen tycker jag \u00e4r v\u00e4ldigt intressant. Jag tolkar den som att den handlar om att tala om de bilder man gjort sig av hur andra (inte n\u00e4rvarande) m\u00e4nniskor \u00e4r, respektive vad man tycker om dessa andra. Det som g\u00f6r att det \u00e4r ett steg att ta till denna niv\u00e5n fr\u00e5n Sakniv\u00e5n, n\u00e4r vi talar och argumenterar kring sakf\u00f6rh\u00e5llanden i t.ex. arbete och politik, \u00e4r, tror jag, att vi ger oss ut p\u00e5 hal is p\u00e5 ett vis. N\u00e4r vi talar om f\u00f6r andra vilka bilder vi har av en tredje person och vad vi tycker om denna s\u00e5 rapporterar vi om personliga bed\u00f6mningar vi gjort som vi mestadels inte kan leda i bevis. Vi tycker att n\u00e5gon \u00e4r snacksalig, omst\u00e4ndlig, slarvig, eller f\u00f6r den delen kompetent, attraktiv eller mogen. Det h\u00e4r \u00e4r omd\u00f6men som vi hela tiden f\u00e4ller, men vi ber\u00e4ttar inte om dem f\u00f6r vem som helst, n\u00e4r som helst. P\u00e5 ett styrelsem\u00f6te, t.ex. m\u00e4rker man nog att det \u00e4r att g\u00e5 \u00f6ver en gr\u00e4ns n\u00e4r man b\u00f6rjar prata om n\u00e5gons personliga l\u00e4mplighet f\u00f6r en viss roll baserat p\u00e5 ens intryck av personen, snarare \u00e4n formella meriter. I en del grupper h\u00e5ller man sig borta fr\u00e5n den sortens samtal, medan man i andra grupper hela tiden pratar i s\u00e5dana termer. Skillnaden kan vara stor. Den Indirekt personliga niv\u00e5n inneb\u00e4r att man s\u00e4ger saker som man inte kan backa upp med fakta. Ofta undviker man att prata p\u00e5 denna niv\u00e5 om man inte har en mer personlig relation med de som \u00e4r n\u00e4rvarande.<\/p>\n
I och f\u00f6r sig, sl\u00e5r det mig nu n\u00e4r jag skriver, finns det nog en intressant vuxenutvecklingsaspekt av detta. Personer som helt saknar perspektivmedvetenhet, d.v.s. inte alls \u00e4r medvetna om att de g\u00f6r tolkningar hela tiden, utan tror att de ser verkligheten precis som den \u00e4r, de k\u00e4nner nog inte av gr\u00e4nsen mellan Sakniv\u00e5n och den Indirekt personliga niv\u00e5n s\u00e5 tydligt. De \u00e4r inte riktigt medvetna om att de skulle kunna avkr\u00e4vas argument som st\u00f6djer deras omd\u00f6men och tyckanden . . .<\/p>\n
Det d\u00e4r med att vara mer f\u00f6rsiktig med vem man \u00f6ppnar upp den Indirekt personliga niv\u00e5n \u00e4r, gissar jag, n\u00e5got som blir aktuellt f\u00f6rst i det jagutvecklingspsykologin kallar f\u00f6r det sena konventionella jagutvecklingsstadiet (E6, Conscientious, i Jane Loevingers modell).<\/p>\n
Jag slirar lite fram och tillbaka, m\u00e4rker jag, och t\u00e4nker i takt med att jag skriver. Hur som helst s\u00e5 tror jag det finns utrymme f\u00f6r att utveckla begreppsapparaten kring det h\u00e4r med kommunikationsniv\u00e5er en hel del. F\u00f6rmodligen finns det v\u00e4l n\u00e5gon som gjort det redan. Tips, n\u00e5gon?<\/p>\n
\/\/P.S. Jag borde ocks\u00e5 n\u00e4mnt Eva Grundelius kommunikationskarta i sammanhanget, som ju ocks\u00e5 syftar till att visa p\u00e5 kommunikationsniv\u00e5er. Den \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd att fundera kring, men jag tycker inte riktigt jag har begripit principen i den \u00e4n. \/\/<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag skulle g\u00e4rna vilja ha en bra modell \u00f6ver kommunikationsniv\u00e5er, som kan tydligg\u00f6ra vad man kommunicerar och och vad man inte kommunicerar om i t.ex. en ledningsgrupp eller en arbetsgrupp. Det finns givetvis ett antal modeller, men jag har en k\u00e4nsla av att det skulle g\u00e5 att vidareutveckla dem. En av de modeller jag st\u00f6tt … Continue reading Kommunikationsniv\u00e5er<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[13],"tags":[],"class_list":["post-38","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kommunikation-och-konflikthantering"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/38","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=38"}],"version-history":[{"count":3,"href":"http:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/38\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":71,"href":"http:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/38\/revisions\/71"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=38"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=38"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/blog.perspectus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=38"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}